tisdag 14 juni 2016

Inte bara en till dystopi

Bland det sista jag hann göra med mina niondeklassister innan sommaren var att snacka böcker med dem. Mest fick de sköta snacket, d.v.s. presentera och diskutera böckerna de läst. Som vanligt fick jag en massa boktips och ett par har jag redan hunnit klicka hem.  

En av böckerna jag fastnade för var Urusla Poznanskis Sveket. Orka med ännu en dystopi, tänker ni väl nu. Jaja, jag vet. Jag har dock två bra orsaker till att jag valde att läsa just den här boken, och till att rekommendera den åt dig som är äldre än 13 år och inte drar sig för att läsa lite längre böcker. Den första är att den är skriven av just Poznanski. Lottas recension av hennes debutroman Erebos finns här. Liksom i Erebos är det psykiska maktspelet och de sympatiska karaktärernas tankeliv så väl beskrivna att boken blir otroligt fängslande. Den andra orsaken är att den här dystopin utspelar sig någonstans i mitten av ett före detta Europa. Hur många moderna ungdomsdystopier har du läst som utspelar sig här? Det här var i alla fall min första.

I korthet handlar boken om 18-åriga Ria som växt upp inne i en sfär. Hon går på en elitakademi och är rankad som den sjunde bästa eleven på akademin. Hon har en lysande framtid inom ledningen framför sig. Hennes specialitet är att kunna avläsa andra människors innersta tankar i deras ord och kroppsspråk. Den förmågan kommer hon förstås att ha nytta av i boken och just här kommer en av Poznanskis styrkor som författare fram, det är inte alla dystopier som är kryddade med en så stark psykologisk realism.

Orsaken till att befolkningen lever i sfärer är att de har överlevt någon form av istid och nu försöker återupprätta livet i det som en gång varit Europa. Utanför sfärerna finns primsen, den del av befolkningen som är ättlingar till de som inte fick plats inne i någon sfär då när de skapades. Och ni som har läst dystopier förr vet redan nu att Ria förstås är uppfostrad till att tro att det som sfärbefolkningen gör är det enda riktiga, eftersom de kommer att rädda världen. Och förstås inser hon förr eller senare att makthavarna svikit henne. Ria blir, p.g.a. en sammansvärjning, tvungen att fly ut i vildmarken tillsammans med fem vänner från akademin.

Det stör mig inte ens att boken är del ett i en trilogi och att den lämnar flera frågor obesvarade. Jag vill faktiskt ta mig tid att läsa fortsättningen, vilket inte händer allt för ofta nuförtiden!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar