tisdag 21 mars 2017

Vi två

Jag var på jakt efter en feelgood-bok för att kompensera de andra lite tyngre böckerna jag hade packat med till sportlovsveckan i Lappland, och hittade Andy Jones bok Vi två på bibban. På pärmen stod det att boken är ett måste för alla som gillade David Nicholls En dag. Det lät ju för bra för att vara sant.

Och just så var det tyvärr också. Vi två handlar om Fisher och Ivy som förälskar sig i varandra och kort därpå upptäcker att de väntar barn. Lite för snabbt, tycker de flesta omkring dem men själva är de glada över att få barn tillsammans. Men att bli föräldrar - eller att vänta på att blir det - kommer att påverka deras relation mer än de tror. Den passionerade förälskelsen blir så småningom allt mer avvaktande och osäker även om känslorna hela tiden finns där. 

Det var långt ifrån samma läsupplevelse som jag fick när jag läste En dag. Så tro inte på det påståendet alltså. Jag säger inte att Vi två är en dålig bok men den öppnade sig aldrig riktigt för mig. Karaktärerna var mest bara irriterande och igen en gång vill jag bara skrika ut att de skall tala med varandra. Vad hjälper det att sura och buttra på egna håll och inte våga ta upp frågor som känns avgörande? Det är mest Fishers perspektiv vi följer och det skulle vara betydligt mer givande att också få höra Ivys röst mellan varven. 

Nåväl. Relationer är aldrig lätta. Förhållanden prövas hela tiden. Och igen en gång blir man ju bara så medveten om hur vi aldrig kommer att bli tankeläsare hur gärna vi än skulle vilja bli det. Och att förbli förälskad nog är en mycket mer invecklad företeelse än att bli det. 

Letar du efter en lättläst kärlekshistoria i brittisk anda hittar du rätt. 



 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar