Vid flera tillfällen har Daniela och jag, här på bloggen, nämnt vårt flykting-tema som vi moddalärare i Sarlinska skolan i Pargas jobbat med hela den första perioden med våra sjuor. Förra veckan kulminerade vårt tema-arbete med ett besök i skolan av Nour Sorki och Shfan Ahmed med lilla bebisen Lara. Shfan, Laras pappa, har fått avslag på sin asylansökan och går det som våra myndigheter just nu vill separeras han från sin familj och Lara måste växa upp utan sin pappa. Ofattbart.
Men det är stunder som dessa då jag ändå älskar mitt jobb. Litteraturen bjuder oss på en inkörsport till allmänmänskliga frågor om vårt värde som människor, om rätt och fel, om moral, civilkurage och mycket mycket mer - och när man sedan lyckas fånga elevernas intresse och - om ens lite - påverka dem och ge dem nya insikter, ja: då är man i sitt esse! Och det var exakt det som hände mig där och då. Shfans berättelse grep om våra sjuors hjärtan och plötsligt blev förståelsen för huvudpersonen Amanda i vår högläsningsbok Flyktingen så mycket mer förståelig. Gå in och läs vår skolas blogg. Inlägget hittar du här.
Våra elever fick också delta i en brevprotest och skrev om vad deras mamma eller pappa betyder för dem. Nu hoppas vi på att Shfan får omprövat sin asylansökan och får stanna. Allt annat är otänkbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar