söndag 20 november 2016

Så gick en dag ifrån mitt liv

Det finns ju en hel del i livet man gärna skulle vilja slippa. Sådant man gott skulle klara sig utan. Som man där på sin allra sista dag i livet inte kommer att tänka tillbaka på med vare sig saknad eller glädje. Men som man tydligen måste deala med ändå. Hela det här veckoslutet har jag ägnat mig åt en av dessa saker - att städa. Jag kan ju informera dig om, även om du säkert vid det här laget redan snarkar av tristess, att jag under min städsession bland annat hittade en lampskärm med ett dammlager på tre centimeter inuti och att jag hittade några mögelvita mandlar i ett hörn i köket som antagligen legat där i några år. Någon gång i mitt förra liv har jag också tydligen lyckats klämma in mig i en blus i storlek 36. Den och ett ton andra kläder luktade så illa att jag nästan trodde mig hitta en död liten mus längst in i skåpet. Skönt att slänga allt som inte jag haft på mig under de senaste tio åren; tack och hej leverpastej!

Ja, det finns ju så många måsten i livet. Visst sägs det ju att lyckan i livet finns i de små ögonblicken men inte f*n ser jag hur detta veckoslut ska gå i historien som något betydelsefullt. Om en vecka är huset smutsigt igen. Om ett halvår är klädskåpet lika överfullt igen. Och om någon timme har barnen lyckats producera lika många tusen olika teckningar som jag just tömt ur alla överfulla skåp. Likväl är man där igen alltså; med ett smutsigt hem i värsta anti-feng-shuiska anda.

Hur mycket av din tid ägnar du dig åt sådant som du inte skulle vilja ägna ditt liv åt? Visst håller du med om att det är ett överbelastat heltidsjobb att ta hand om barn och hus!? Kläm till en önskan om att göra karriär och försök sedan jonglera livet med ytterligare den arbetsbördan. Aldrig good enough, aldrig gott samvete. Det är det Malin Persson Giolitos bok Dubbla slag från år 2009 handlar om. 



Huvudperson Hanna var en mycket lovande jurist. Hon fick anställning på en prestigefylld advokatbyrå och skulle få en lysande framtid som delägare. Vad hände? Jo, hon fick barn. Plötsligt rasade allt - vardagspusslet och alla tillhörande otillräcklighetskänslor förbarmade sig inte över Hanna och hon hade inget annat val än att sluta satsa på karriären. Men vad händer när du slutar satsa? Är ditt liv lika mycket värt även om du inte kan profilera dig som duktig på jobbet? Kan dammsugandet där hemma vara lika viktigt som det arbete du utför på jobbet? Vad är det som bestämmer vad som ska definiera dig? 

Satsa eller inte satsa - på jobbet. Vad tycker du?  

2 kommentarer:

  1. Blev du kanske ändå (undermedvetet) påverkad av konmarie? :)

    SvaraRadera