Kvinnan på tåget handlar främst om Rachel. Hon är alkoholist och har fått sparken från jobbet men för att hålla skenet uppe åker hon pendeltåg från Ashbury till London och tillbaka varje dag. Samma tid, samma plats - precis som om hon hade ett jobb att gå till. På ett ställe finns det ett trasigt signalljus och tåget stannar upp en stund, just så länge att Rachel får syn på ett parhus där Jess och Jason bor. De heter förstås någonting annat i verkligheten men Rachel dagdrömmer och hittar på en historia om det lyckliga paret - de som bor i en brittisk småstadsidyll och verkar vara så lyckliga tillsammans.
Men så en dag händer det något. Jess - eller Megan som hon egentligen heter - försvinner. Kvällstidningarna frossar i händelsen och plötsligt inser Rachel att hon har sett något som kan vara av betydelse. En annan man? En kyss? En spricka i äktenskapslyckan?
Och det är då historien börjar pusslas ihop. Det blir en nervkittlande intrig som bit för bit klarnar för läsaren. Någonstans på vägen tror jag att jag har svaret men så händer det något igen som omkullkastar min teori. Vi får berättelsen berättad ut tre olika kvinnors perspektiv och ingen av karaktärerna är stereotypiska eller statiska - därav utvecklingen som gör det så spännande! Jag antar att det är denna teknik som kan liknas vid Gillian Flynns Gone girl - där läsaren hålls på sträckbänken ända in i det sista.
Jag gillar den engelska miljön. Jag tror bestämt att jag har bott i London i ett tidigare liv. Jag har nämligen varit i London tre gånger och varje gång tycker jag att jag förstår mig på staden, hittar rätt och vet var allt finns. Som min bakgård liksom. Miljön i boken är inte så viktig men ändå njuter jag av att få läsa om den. Boken är en lättläst och spännande thriller. Ingen som för mig kommer att etsa sig fast i minnet men bra så, det behöver den inte heller göra. Bra vardagsflykt från städandet var den iallafall! Rekommenderas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar