fredag 22 april 2016

Därför behöver jag läsa

Just denna sekund är den första sekunden jag känner att jag har lite tid över till att pusta ut den här veckan. Vissa veckor är sådana. Man känner att man ständigt är ett (eller flera) steg efter och det är nästan som om någon lagt på en autopilot och det enda målet är att komma i mål; att överleva. Inte känna, inte tänka, inte reflektera och för guds skull inte stanna upp; för då är det kört.

Den här veckan pågår också läsveckan och min vän och ämneskollega Ia i Närpes gymnasium har hållit i trådarna för många fina tänkvärda blogginlägg om läsning och dessutom bidragit med så många boktips att jag känner en enorm läsiver. På Närpes gymnasiums blogg har många berättat om varför läsning är viktigt för dem och just den här veckan - mitt i allt mitt kaos - tror jag att jag kan fylla på med en orsak till varför jag så gärna vill läsa. Det är helt enkelt så att jag tror att jag inte skulle hinna leva livet fullt ut utan att läsa. Jag menar: när livet är så här hektiskt att man knappt ens hinner med är det så skönt att någon annan ser för en; att någon öppnar ögonen på en för de där livsviktiga sakerna som annars kanske skulle gå en förbi av bara farten. Förstår ni? En text är så mycket mer än bara en text - den förstorar livet.






Gränsen av Knut Faldbakken var min månadsbok i vår bokcirkel på jobbet. Den utspelar sig i gränstrakterna kring Kongsvinger i Norge och de värmländska skogarna på den svenska sidan. När jag fick boken i handen blev jag jätteglad för min första tanke var att det minsann var dags för mig att börja bekanta mig med lite fler norska författare. Men när jag nu tänker efter hade jag ju helt fel: jag har visst läst en hel del norska författare på sistone: Unni Lindell, Anne Holt, Karin Fossum till exempel. Jo Nesbø däremot har jag läst väldigt lite av, men har just nu Sonen liggandes på mitt bord med böcker att läsa. Nå - Knausgård kan jag inte riktigt med men Erlend Loe med boken Naiv. Super stod för en verklig läsupplevelse för tio år sedan. Och för att inte tala om Anne B. Ragdes trilogi om släktgården utanför Trondheim.



Gränsen handlar om kommissarie Valmann som i egenskap av polis blir involverad i ett mord på en kvinna - ett mord som skett på en ödslig norsk skogsväg. Fallet väcker många frågor: vad gjorde kvinnan där? Men det som först var ett mord blir så småningom större och kommer snart att handla om så mycket mer; smuggling, trafficking, narkotika. Jag läste gärna boken även om jag till slut tyckte att den egentligen inte riktigt fick till det. Om man behandlar så stora, svåra och viktiga frågor känns det fel att bara skrapa på ytan. Tyvärr övertygade karaktärerna inte riktigt där. Men det som jag däremot storgillade i boken var att läsa om gränstrakterna och de obevakade områdena. Och en deckare är alltid en deckare; de fungerar så bra att skingra tankar och låta en uppslukas av dramatik och av udda men intressanta fall i samhället. Jag varvar gärna min läsning med deckare nu som då och tycker Gränsen fungerade riktigt bra som avkoppling.

Så, befinner du dig mitt i ett kaos av vardagspussel kan jag verkligen rekommendera Gränsen. Eller Missdåd av Karin Erlandsson. Men den boken förtjänar ett eget blogginlägg så jag får be om att återkomma med en recension av den inom kort. Jag måste bara andas lite först. Trevlig helg på er alla!       


     

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar