Katja Petrowskaja, författaren till Esther kanske, föddes i Kiev på 70-talet och arbetar sedan 15 år som journalist i Berlin. Debutromanen Esther kanske skrev hon på tyska, något märkligt tänker hon också själv i sin roman eftersom hennes föräldrars språk och ryska och det är främst för dem boken är skriven.
Märklig är också boken i sig, men också fascinerande och berörande. Petrowskaja har skrivit en självbiografisk släkthistoria där hon berättar om sitt eget utforskande av släkten, genom sina egna barndomsminnen och genom att besöka platser där avgörande händelser i släkthistorien utspelar sig. Luckorna författaren inte riktigt kunnat fylla i med fakta fylls istället med hjälp av hennes fantasi och egna spekulationer, därav bokens titel tänker jag mig. Petrowskaja beskriver inte händelserna i kronologisk ordning och trots de namngivna kapitlen och underkapitlen tappar jag många gånger bort mig i släkten.
I romanen berättas om sju generationer av lärare för döva, människor som med tiden spritt sig över hela Europa och som samtliga upplevt yrket som ett verkligt kall. Där finns också en farfars bror som sköt ett tyskt ambassadråd i Moska år 1932, kanske med den galna avsikten att äntligen få i gång det andra världskriget på samma sätt som det första startade. Gammelfarmorn som kanske hette Esther stannade 1941 kvar i Kiev då alla andra flydde, trampade ut på gatan och tilltalade första bästa tyska soldat på jiddisch och sköts på fläcken. Ja, släkten hette egentligen Stern i efternamn men någonstans på vägen fann någon det klokt att byta efternamn. Petrowskajas morfar hamnade i koncentrationslägret i Mauthausen men överlevde. Av någon anledning väntade han 40 år efter frigivningen med att återvända till släkten.
Alla karaktärer sticker dock inte ut så här mycket och centrala är också Petrowskajas egna upplevelser av platserna hon besöker i sina släktingars fotspår. Städerna, Mauthausen, Babij Jar. Värmen och det säregna bildspråket som Petrowskaja använder för att beskriva platser och karaktärer gör att det är lätt att fascineras av historien. Och som ni säkert redan anat är det här inte bara en bok om en släkt utan om lidandet det judiska folket genomgått under Europas blodigaste årtionden och det är omöjligt att inte beröras.
Boken passar perfekt då man är ute efter att läsa något långsamt på ett språk att njuta av och inte har något emot lite allvar och rysk melankoli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar