Jag vill bara snabbt sticka in huvudet här för att förhoppningsvis bryta isen och få några inlägg skrivna och för att dessutom igen en gång hylla Elena Ferrante.
Del två, Hennes nya namn, är så himla bra. Och ändå har jag lite svårt att sätta fingret på vad det egentligen är som fascinerar så. Kanske är det det kvinnliga perspektivet; de små stapplande stegen mot att finna sin roll i ett patriarkalt samhälle. Kanske är det miljöbeskrivningarna och ett lockande Italien som dock ofta präglas av våld och förtryck. Eller kanske är det en ung persons uppväxt - att få följa hur en människa formar sin identitet i relation till sin familj, sina vänner och det samhälle hen växer upp i. Eller så är det språket, melodin. Eller den gripande berättelsen. Eller...
... så är det bara bäst att inte gå in för att försöka förklara. Elena Ferrante har det där lilla extra som gör man man blir trollbunden från sida ett. Så är det bara. Läs du också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar