När Daniela för drygt en månad sedan bloggade om Aksakovs grav kom jag ihåg att vi ju hade Vinden vänder på Trollskär i barnens bokhylla. Jag tycker alltid det är extra kul att läsa böcker skrivna av finlandssvenska författare och hade bara hört gott om Carina Wolff-Brandts bok och blev därför riktigt ivrig på att läsa den högt för barnen. Och vilken härlig bok sen! Vilka otroligt fina beskrivningar av skärgårdslivet den innehåller. Både barnen och jag hade hela tiden vårt älskade Borstö i tankarna och jag tror vi alla tre väntade på vår mysstund i soffan då vi fick följa fiskargubben Elis vardagssysslor och äventyr ute på den ensliga holmen Trollskär.
Jag tycker boken var en av de bästa högläsningsböckerna jag hittills läst för barnen. Rytmen i språket passade perfekt och nivån på språket var precis rätt för mina barn; snart sju och nio år. Boken handlar om Elis som en dag hittar ett brev av sin farfar i en gammal sjömanskista. I brevet berättar farfar att han sett en tomte på ön. Och då får Elis fart - tänk om det vore så bra att han hittar en vän, någon att tala med och dela sina funderingar med?! Han går ut i skogen och försöker se efter tomtens lilla hus. Det som sen händer är underbart. Det blir ett spännande äventyr som alla bara väntar på att få läsa eller höra mer och mer om.
Det allra finaste med Vinden vänder på Trollskär är det faktum att vi inte behöver annat än det vi omges av, våra egna miljöer och våra egna vardagar för att hitta på spännande historier och sagolika alternativa världar. Allt man egentligen behöver är fantasi och berättarförmåga och så kan det blir hur fina och nervkittlande historier som helst. Jag kommer själv ihåg när min Abbe var kring tre-fyra år och ännu satt i barnvagnen när vi gick ut och gå långa promenader. Vi har ett elhus inte så långt ifrån vår gård och en gång började jag helt på måfå berätta om tomten som bor i det huset. Det blev en lååång berättelse som aldrig ville ta slut för varje gång vi gick på promenad såg Abbe huset och ville veta mer om hur det gått för tomten och vad som har hänt honom sen sist. Och vår tomte var med om en massa spännande äventyr. En blåsig dag flöt han iväg på en barkbåt. En gång flög han på en kråkas vinge långt bort till ett fjärran land och en kall vinterkväll - det var Abbes favoritkapitel - flyttade han in i vårt hus eftersom det blev för kyligt hemma i elhuset. Berättelsen om vår tomte och våra gemensamma promenader och pratstunder har blivit ett kärt minne för mig.
Om inte ni ännu läst om Elis på Trollskär tycker jag verkligen ni skall göra det!
Bästa boken!❤️👍
SvaraRadera