Årets första bokcirkelbok (kul ord, inte sant?) har den spännande titeln Öppnas i händelse av min död och är skriven av australiensiska Liane Moriarty. Många av mina favoritförfattare har sina rötter i Australien (John Marsden, Tamara McKinley och Markus Zusak) så därför såg jag extra mycket fram emot att läsa den här (jag gillar böcker som utspelar sig i den spännande miljön Australien är med sin natur och sin historia) och visst kan också Moriarty det här med att skriva. Fast den australiensiska miljön får inget större utrymme här.
Boken har tre huvudpersoner vars skilda liv vävs in i varandras på ett snyggt sätt. Först och främst är det kanske Cecilia som hittar det spännande brevet med samma text som bokens titel och avsändaren är hennes man. Cecilia har tre döttrar och ett bra äktenskap, som tupperwareförsäljare förtjänar hon mer än sin man. Efter en intressant kamp mot sig själv öppnar hon brevet vars innehåll jag naturligtvis inte kan avslöja här, men tilliten till mannen hon delar sitt liv med kommer aldrig mer att bli den samma igen.
I boken finns också Tess som driver ett företag med sin man och sin kusin. Hon tar sin lilla son med sig hem till sin mamma för att få perspektiv på saker och ting då mannen och kusinen (som intressant nog förr var fet och nu arbetat sig till en ny fantastiskt vackert slimmad kropp) får ihop det. Den intressantaste personen i boken enligt mig är Rachel som lever ett ganska ensamt liv efter att hennes man dött. Hennes största glädje i livet är den lilla sonsonen. Rachels dotter blev mördad som tonåring och Rachel kan inte släppa att mördaren aldrig hittades fast hon har sina misstankar. Dessutom ångrar hon att hon försummat sonen under uppväxten då hennes liv mest kretsat kring sorgen och minnena av dottern.
Visst ställer boken många intressanta frågor, om lögn och sorg och om vad man själv är beredd att dölja för att den egna familjen ska kunna leva sitt vanliga trygga liv. Hur mycket kan man jobba på att upprätthålla sin fasad och vad spelar utseendet för betydelse för hur någon uppfattas andra? Idén med brevet och Cecilias velande om vad hon ska göra med det är spännande men i övrigt var boken tyvärr ganska förutsägbar och upplösningen blev ungefär som jag trodde. Visst kan man säga att boken är en bladvändare, men exakt vad som gjort den till en sådan bästsäljare förstår jag faktiskt inte riktigt. Jag berördes inte särskilt mycket av karaktärerna eller historien. En och annan smårolig tanke eller replik innehöll den nog men njääh, mitt betyg stannar nog på okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar