tisdag 1 maj 2018

35 kilometer text

...är vad som behövs för att ett barn ska hitta läsflytet och ha en god läsförmåga att bygga vidare på. Att lära sig läsa är ju en tålamodskrävande aktivitet och inget som kommer utan ansträngning. Läscentrum i Finland ger varje år ut en sammanställning av det nyaste inom forskningen vad gäller läsning. I en färsk tysk undersökning visar det sig att 83% av de barn vars föräldrar läser högt för dem gärna går till skolan och trivs där - medan enbart 43% av barnen vars föräldrar inte har haft för vana att läsa högt för dem hemma trivs i skolan. Visst säger det ganska mycket? God läsförmåga påverkar hela ens skolgång. 

Ungefär var tionde ung person är en svag läsare och kollar vi könsfördelningen sägs svag läsförmåga ligga på 16% för pojkarnas del. Det här kommer att bli ett stort problem i samhället eftersom god läsförmåga är direkt kopplad till skolframgång och utbildningsnivå och fortsätter trenden har vi snart en stor grupp män i samhället som inte klarar de krav samhället ställer och således blir utslagna.

Endast 30% av mammorna idag läser för sina 2-3-åriga barn, 25% av papporna. Dagisåren och skolåren räcker inte till för att ta igen den startsträcka som de barn vars föräldrar inte läser för dem går miste om. Tänk vad femton minuter per dag kan ha för betydelse i det långa loppet! 

Som alltid när jag läser forskningsresultat gällande läsning bildas det en klump i magen. Vad tänker de återstående 70%, respektive 75%, av föräldrarna som inte högläser för sina barn på? Vad är det som gör att man inte har skapat en lästradition hemma? Är det okunskap? Ovana? Tidsbrist? Eget illamående? Egentid? Svag läsförmåga? Eller vad? Och hur skall vi få tillbaka högläsningen i hemmen och göra läsning populärt igen?

Två böcker jag tycker skulle funka mycket bra som högläsningsböcker för ett barn i årskurs 4 uppåt är Kensukes rike av Michael Morpurgo (1999) och Pojken i randig pyamas av John Boyne (2006). Båda har redan som ni märker några år på nacken men jag läste dem för någon månad sedan och tyckte båda böckerna var väldigt läsvärda - och för att inte nämna lärorika och viktiga! Budskapet i båda böckerna borde varenda en få reflektera kring någongång under ens barndom!  Om man som lärare jobbar med dessa böcker finns det bra uppgifter till Kensukes rike via denna länk.




Pojken i randig pyamas har två av mina elever läst under det här läsåret och båda har tyckt att den är bra! Båda går i åk 8. Jag hade lite svårt att avgöra om den också går hem hos en högstadieelev men tydligen gör den det alltså! Det speciella är ju att det är Bruno 9 år som är berättaren - men är man från början medveten om det går läsningen hur bra som helst. Den boken används ganska flitigt som högläsningsbok i svenska skolor och material hittar man bl.a. här (längre ner). 

Pojken i randig pyamas filmatiserades år 2008. 

      

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar