Då man läst slut högläsningsboken man hållit på med i några dagar och sjuåringen utbrister: Finns det en fortsättning på den här? då kan man väl säga att boken fått ett ganska gott betyg. Boken vi läst är Glashjärtat: vänner eller fiender? skriven av Anna Helgesson.
Inledningsvis var jag faktiskt lite tveksam till om Adam skulle gilla boken. Dels eftersom den, enligt Adlibris, främst riktar sig till barn i åldern 9-12 och dels eftersom den vid första anblicken mest verkade handla om kompisrelationer, ett ämne som min son ofta har väldigt svårt att tala om. Visst handlade boken om det och mycket mera, men det bästa betyg en mamma kan ge en bok måste väl vara då man efteråt konstaterar att boken gett upphov till de bästa och vettigaste diskussionerna vi haft på länge om många svåra saker, saker som vi talar om allt för sällan men som ett barn förstås har funderingar kring. Än en gång är det bara att konstatera att få saker ger så mycket som läsning tillsammans.
Huvudpersonerna är Freja, Rami och Edvin. Freja och Rami är kompisar och delar en hemlighet om Frejas halsband - det har magiska krafter. Edvin brukar reta Rami i skolan. Sportlovet ska Freja spendera hos sin pappa med hans nya familj, vilket först inte känns så bra. Allt blir dock mycket bättre än hon trott och i skidbacken träffar hon dessutom Edvin som visar sig vara en helt annan person än i skolan. Freja och Edvin har jätteroligt tillsammans och Freja berättar lite om sitt halsband för Edvin samtidigt som hon undrar hur det skall bli i skolan, kommer Edvins gamla jag tillbaka? Rami har det riktigt besvärligt hemma med storebror Ali som slår både honom, mamma och lillebror. Edvin har det inte mycket bättre - föräldrarna bara skriker åt varandra och Edvin har ont i magen. Och så plötsligt är dessutom Frejas halsband försvunnet!
Det låter kanske som en soppa med ganska många ingredienser, men boken är skriven på ett sätt som visar att författaren faktiskt vet hur barn tänker. Tilltalet gick åtminstone direkt hem hos min son, han levde sig verkligen in i hur barnen i boken upplevde saker och ting, vilket han inte annars har så lätt för att göra. Språket är mycket enkelt, inte alls för svårt för en sjuåring då man högläser och säkert riktigt passligt för ett några år äldre barn som läser själv. Takten är snabb och illustrationerna fina. Det som var lite synd var att boken innehöll ganska många förstärkningsord med skit och också några svordomar, ord som jag faktiskt ersatta med andra ord medan jag läste.
Boken fick vi på Bokduetten som ett recensionsexemplar.
Hej Daniela och stort tack för din recension. Jag är extra tacksam över att ni hittade fram till viktiga samtalsämnen i boken. Det var min förhoppning när jag skrev boken.
SvaraRaderaDet gläder mig att sonen tyckte om den och kunde ta den till sig trots att han "bara" är sju. Där ser man hur svårt det är att åldersindela böcker på ett bra sätt.
Hälsa sonen från mig och är han sugen på en bok till om Freja och Rami så finns kanske första boken att låna på bibliotek. Den heter Resan till sommaren.
Stor kram från mig!
Hej! Jag ska hälsa och vi får kolla upp om Resan till sommaren finns på biblioteket här i stan. På tal om att åldersindela böcker tycker jag också att man märker hur viktigt det är att fortsätta högläsa för barn långt efter att de börjat läsa själva, ända upp i tonåren. De flesta barn behöver förstås böcker med ett enkelt språk för att klara av att komma igenom dem på egen hand, men via högläsningen klarar barn svårare böcker och får på så sätt utmaningar vad gäller språket men också då det kommer till innehållet för då finns ju den vuxna till hands och kan vara med och diskutera svårare teman.
SvaraRaderaHelt rätt. Den vuxne är en otroligt viktig länk. Jag har ibland funderat över om innehållet var en aning för svårt och jobbigt för en del barn att läsa själva. Det är också en svår balansgång. I de fallen hoppas jag att de hittar en vuxen att fråga.
RaderaHelt rätt. Den vuxne är en otroligt viktig länk. Jag har ibland funderat över om innehållet var en aning för svårt och jobbigt för en del barn att läsa själva. Det är också en svår balansgång. I de fallen hoppas jag att de hittar en vuxen att fråga.
Radera