torsdag 20 oktober 2016

Mystisk magi eller klartänkt kritik

Sofi Oksanens Utrensning var, när den kom ut 2010 på svenska, en av de böcker som jag tyckte hade stor inverkan på mig det året. Den var så klartänkt och samhällskritisk - och grym, och tankeväckande. Jag hade således stora förväntningar på hennes senaste roman Norma. Men läsningen bara... fastnade för mig. Jag vet inte ens varför; men det tog för lång tid att komma in i handlingen så att jag någonstans där på vägen bara tappade intresset.

Boken har fått massor av bra kritik. De rikssvenska recensionerna jag läser om Norma hyllar igen Oksanen för hennes fantastiska klartänkthet. Romanen klassas som en "mästerlig feminism noir". Många älskar att romanen är dubbelbottnad och kan läsas såväl som magisk realism; med Normas hår som växer en meter om dagen - eller som en samhällskritisk kvinnoskildring om ett samhälle där vi är beredda att göra vad som helst; allt från att sälja våra kroppsdelar till våra spädbarn. Vanligtvis sällar jag gärna mig till den skaran av läsare som älskar undertext och 1 + 1-finurligheter men min hjärna var tydligen för trött och enkelspårig denna gång. 

Nåväl, med det sagt kan ni gärna få veta lite om intrigen ändå. Boken handlar ju om Norma, vars hår växer onaturligt fort och dessutom påverkas av hennes olika humörskiftningar. När Normas mamma Anita plötsligt dör under konstiga omständigheter väljer Norma att börja arbeta på den frisörsalong hennes mamma jobbat på för att i hemlighet ta reda på vad som kan ha hänt mamman. Där visar det sig att ägaren och arbetsgivaren är involverade i en hel del misstänksamma affärer och så småningom börjar de försöka dra in Norma i härvan. Det blir ett familjedrama med massor av mörka undertoner. 

Nu när jag läser igenom vad jag har skrivit om boken är det faktiskt så att det nästan retar mig att jag inte gav boken en bättre start. Så, ta inte åt dig av min recension här - ge boken en ärlig chans! Det är den nog värd!


(Och min åsikt i frågan om valet av Bob Dylan till Nobelpristagare i litteratur är att det var häftigt. I moddan brukar vi avsluta vår litteraturhistoriatermin med att lyssna till de kändaste låtarna från 1900-talet och läsa texterna därtill. Bob Dylans Blowin´ In The Wind finns med bland dem. Kiva!)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar