Här - i Mar Menor Golf Resort, som ligger en kort bilresa söderut från Alicante - tankade vi sol under höstlovsveckan.
Mina föräldrar är golftokiga, precis som min man och mina barn, och mamma och pappa var så snälla och bjöd in oss att ockupera det hus de hyr där. Det blev en ljuvligt skön vecka. Barnen älskade Spanien och bär nu med sig många härliga minnen därifrån. Det blev en vecka av golf, simning, utfärder, god mat, solbad, sömn och vila, ett avbrott i vardagsstressen, umgänge, prat, skratt, kramar, upplevelser och förstås - läsning.
En av de böcker jag läste i Spanien var den nyutkomne Sommarön av den finlandssvenska författaren Eva Frantz. Sommarön är en paradisö i Porkala skärgård, en ö som ägs av försäkringsbolaget Axelssons och som bolagets personal kan tillbringa en semestervecka på i olika stugor som bolaget låtit bygga. Det verkar vara rena rama Saltkråkan; vackra solnedgångar, en restaurang som serverar husmanskost, gemensam bastu, grillfester, skratt och den typiska finlandssvenska positiva prutthurtigheten - vad mera kan man önska sig av en liten semestervecka?! Men bakom den vackra fasaden gömmer sig ett mörkt familjedrama och när stormen drar över ön och dimman ligger tät blir det som skulle bli en härlig vecka i skärgården allt annat än det.
Det är lite Agatha Christie-känsla i Sommarön; en finlandssvensk variant på en deckare där karaktärerna en efter en synas i sömmarna och där ett mord så småningom sker och läsaren inbäddas i spänning om vem som står följande på tur. Jag älskar stereotyperna för år 2016; karriärkvinnan Martina, den misslyckade författaren André, allas vår vän Annika, läraren, skäribon, de bortskämda ungarna och VD:n. Det blir en salig blandning av folk och det sätt Frantz kan driva med personligheterna och på ett finurligt sätt också få läsaren att dra på munnen utan att håna - mest bara igenkännande - är proffsigt.
Ja, jag läste gärna boken. Visst kunde jag ana vari lösningen låg men ändå låg det en viss spänning i luften ända in på slutet. Och när sista sidan var läst fick jag nog en känsla av att vi kommer att få läsa mer av Eva Frantz. Jag hoppas iallafall på det!
Se på den här bilden.
När man kommer hem från en härlig resa och landar i verkligheten igen blir det alltjämt en liten chock. Men jag har försökt hålla fast vid känslan av att ligga i solen och titta upp på den blåa himlen i värmen och tycker mig ha klarat av det - om än lite. Hoppas bilden kan förmedla lite lugn och en känsla av inre frid även till dig. Och tack mamma och pappa för den fina resan; ni är bara bäst och vi är så tacksamma för att vi fick komma och hälsa på er! Puss och kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar