måndag 7 mars 2016

En blivande klassiker

Lotta skrev i förra inlägget om en bok som börjar vara en riktig klassiker bland ungdomsböckerna och då passar det ju bra att fortsätta med att presentera en blivande klassiker för er, nämligen del 2 i Siri Pettersens trilogi Korpringarna med titeln Röta. Den första delen, Odinsbarn, skrev jag om här.

Hirka har lämnat Ymslanden och kastas in i vår värld, i nutid. Hon får se en hel del av Europa: York, London, Stockholm, Venedig och allt är lika obegripligt och lika ruttet. Djuren är i bur, skogen är död och all mat är smaklös, konstig, rutten. Hirka skulle aldrig få för sig att sätta tänderna i ett äpple som ser likadant ut dag efter dag utan att börja ruttna. Ja, detaljrikedomen och Hirkas genomgående förvåning för och träffsäkra analyser av vår värld är en av orsakerna till att jag gillar boken. 

Rime är kvar i Ymslanden och han är nu korpbärare i en värld utan Siaren, Korpen. Det han alltid trott på är nu meningslöst och han ska leda ett helt rike. Det enda han säkert vet är att han älskar Hirka och att hon tycks vara förlorad för alltid. 

Hirka kämpar också på sitt håll. Hon lär sig att hon inte har så mycket gemensamt med människorna trots allt och det visar sig att hon bara till hälften är en menskr, den andra hälften är det värsta av allt. Boken handlar alltså mycket om tro och att vilja göra rätt men att man först måste veta vad som är det rätta. Inte ens Hirka, som är så smart, vet alltid vem den verkliga fienden är och dessutom verkar hon ha gett sig av till människornas värld helt i onödan för inte ens rötan är vad hon först trodde att den var. Jag gillar att boken väcker just de här frågorna om rätt och fel, det goda och det onda om om tro och hur man kan lägga så mycket tillit på en högre makt man egentligen vet så lite om. Vilket är ditt rättesnöre och vilket är mitt? Är jag god nog att acceptera dig även om du följer andra spelregler än jag? Boken är oförutsägbar just därför att ingenting är svartvitt. 

Jag kunde fortsätta här med hur många fler lovord, men kanske jag nöjer mig med att konstatera att bok två absolut håller måttet trots att förväntningarna var höga redan från början. Boken har ett bra slut och jag riktigt längtar efter att den avslutande delen ska komma ut på svenska. 










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar