En mördares brev

Såg ni att Meg Rosoff - hon som skrev Älgbarnet - fick ALMA-priset? Det delas ut årligen till minne av Astrid Lindgren och är världens största internationella barn- och ungdomslitteraturpris. Jännä! Nå, Älgbarnet kanske inte är hennes mest kända bok. Du kan ju till exempel testa dystopin Så har jag det nu istället; boken som gjorde succé. Jag tror att jag skall läsa den i sommar! I Hbl idag finns det en stort uppslag om Rosoff och där säger hon bland annat att läsning är så viktigt i och med att den tvingar oss att tänka på världen eftersom de flesta av oss hellre blundar och inte vill göra just det. Bra sagt!

En annan bok som minsann får en att tänka på världen är Annabel Pitchers Tusen och en chans. Det är en av de böckerna som jag har köpt för de prispengar vår blogg fick av Svenska kulturfonden. Jag har läst om boken på en massa bokbloggar och det är en himla bra och nervkittlande story den bygger på: Zoe har dödat och kommit undan med det. Hon dödade en kille för tre månader sedan och för att tampas med sitt dåliga samvete och sina råddiga känslor och tankar börjar hon skriva brev till Stuart Harris. Han är en dödsdömd fånge som sitter inspärrad i fängelse för att ha mördat sin fru och sin granne. Han kanske kan förstå, tänker hon.

Boken är en brevroman som allteftersom nystar upp vad som har hänt. Femtonåriga Zoe börjar med att berätta att hon naturligtvis egentligen heter något annat. Hon kommer från en högst normal familj, har två småsyskon, en överbeskyddande mamma och sitter mest hemma på kvällarna. Men en kväll går hon på fest och då ändrar allt. Hon träffar Aaron - en kille med de härligaste ögonen man kan tänka sig - och Max - den populäraste killen i skolan. Hon förälskar sig i Aaron men blir ändå ihop med Max eftersom Aaron verkar ha en flickvän och sällan syns till. En dag märker Zoe dock att Aaron och Max är bröder och då börjar Zoe kämpa med sig själv och sina känslor. Under nio månader skriver Zoe sina brev och avslöjar bitvis vad som hände. Det går inte att räkna ut vem det är som dör - slutet kommer överraskande. Men det blir så spännande och stundvis har jag riktigt svårt att låta bli att bläddra fram till de sista sidorna för att få svar på alla frågor. 

Pitcher kan skriva. Trots att händelserna är dystra och det är frågan om tunga känslor kan hon ändå fylla sidorna med humor och tragikomiska inslag. Jag tycker den här boken var riktigt läsvärd.