Jag har minst tre blogginlägg i tankarna. Jag borde minsann plita ner mina tankar snabbt som attan - bäst är det ju att skriva om en bok direkt då man läst den. Då finns ju de där naturliga reaktionerna så nära och jag känner att jag skriver med mera känsla när jag lyckas hitta tid att skriva ganska snabbt efter att jag läst sista sidan. Men den här solen, det här ljuset. Det är ju så underbart skönt att njuta av vädret just nu. Bara den första ljuschocken är över ska det nog finnas mera skrivtid igen!
För någon vecka sedan läste jag Missdåd av Karin Erlandsson. Missdåd handlar om Sara Kvist som år 1992 börjar jobba som journalist på en lokaltidning i Österbotten. I samma stad finns pojkvännen Robert, som hon tidigare haft ett distansförhållande med. Under en helg hittar ett gäng ungdomar ett lik i skogen och Sara dras djupare och djupare in i historierna kring dödsfallet. Där finns också Oskar, en sympatisk fotograf som tyvärr endast har en biroll och Linna, en kvinnlig präst, som kämpar med de fördomar som lever kvar bland invånarna i staden gentemot just kvinnliga präster. Bäst gillade jag Lea, en gammal dam som först verkar vara råddig och just... gammal - men som senare visar sig vara den som kanske är den mest klartänkta av dem alla.
Boken klassas som en deckare och det är kanske just på det jag reagerar mest. Visst, det är ett dödsfall och en utredning - men när jag läste boken var det faktiskt inte det som för mig kom att bli det centrala. I somras läste jag Minkriket av samma finlandssvenska författare och tyckte jättemycket om den, speciellt om karaktärerna och det ärliga i att beskriva dem rakt av. Också i Missdåd tyckte jag allra bäst om just det; att få ta del av människoöden och det bekanta i vår lilla finlandssvenska kultur; det typiska men ändå helt unika. Alla personer i boken har något de döljer för omvärlden och ju mer man läser desto mer nystas alla liv upp och man inser som läsare att livet sällan är lätt eller så som det utåt sett verkar vara.
Boken är väldigt lättläst. Den är så lättläst att jag nästan anar en fingervisning. Karaktärerna är svåra att gilla men man får en djupare insikt om dem allteftersom man vänder blad. Och slutet kommer nästan för snabbt men nog överraskande - det blir spännande och jag kunde inte gissa mig till hur det skulle gå.
Det finns många orsaker till att du skall läsa Missdåd! För det första så är Erlandsson en mycket medveten författare - hon vet precis vart hon vill komma med sina berättelser och det finns väldigt mycket att ta till sig mellan raderna. Och hon är finlandssvensk - bara det i sig gör att det är din skyldighet att läsa! Och så förstås - temat! Kvinnovåld. Missdåd är den första boken i en planerad trilogi om våld: kvinnovåld, mäns våld i samhället och mäns våld mot sig själva. Vilken viktig insats Erlandsson gör för att problematisera just våld i olika former. Det är verkligen angeläget.
Förresten - den 1-3.6 ordnas Pargas bokdagar för första gången. Torsdagen den 2 juni har vi Pargasbor således en möjlighet att träffa Karin Erlandsson som samtalar under ledning av ÅU´s Anja Kuusisto klockan 17 i fullmäktigesalen. Är du snabb hinner du läsa Missdåd innan dess!
Den här måste jag ju läsa!
SvaraRadera