fredag 27 maj 2016

Nesbös tolfte, min första

Jag fick Jo Nesbös Sonen levererad hem till mig av min mor för någon månad sedan. Hon är trött på att fylla sina hyllor med böcker och är tacksam för att bli av med dem. Det brukar till och med gå till som så att jag köper en bok åt henne i julklapp eller födispresent och en månad senare har boken redan hamnat hos oss och i min bokhylla. Inte mig emot.

Sonen är den norske författaren Jo Nesbös tolfte thriller - men den första jag läser av honom. Den handlar om Sonny Lofthus, en 30-åring som sitter inne för tolfte året i rad eftersom han bekänner brott han inte har begått. Lönen för den mödan är fri tillgång på droger. En dag får Sonny nys om att pappan, han som var Sonnys stora idol men som svek familjen genom att begå självmord, i själva verket pekades ut som mullvad inom poliskåren och valde att dö för att rädda sin son och hustru. Allt Sonny har trott på visar sig vara en lögn och det får honom att rymma från fängelset. 

En annan av huvudkaraktärerna är polismannen Simon Kefas och senare framkommer det att han hade varit en nära vän till Sonnys far. Tillsammans börjar de här två - Sonny och Simon - på egna håll reda ut vad som egentligen hände Sonnys far och de trillar in i ett rätt så komplicerat drama i Oslos undre värld. Det är mord, droger, prostitution - allt det den värsta sortens människor håller på med. 

Och framför allt är det full fart. Man hinner knappt med och behöver åtminstone inte vara rädd för att bli uttråkad på grund av handlingen. Mest problem har jag med att hålla koll på vem alla är. Karaktärerna är ganska svåra och många till antalet. Men ju djupare in i handlingen man sjunker desto tydligare blir alltsammans. Och det är också då det sedan blir svårt att lägga boken åt sidan. Varning för sträckläsning.



    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar