En lite lam uppföljare

Jag var ju eld och lågor över Rick Yanceys Den femte vågen för snart ett år sedan (se här) och jag hoppades att Det oändliga havet skulle vara lika bra, men äh, så går det ju ibland med dessa trilogier, uppföljaren håller helt enkelt inte måttet. Lika bra att få det sagt från början.

Vill ni veta vad serien handlar om kan ni klicka på länken. Del ett är absolut läsvärd! Det som är nytt i uppföljaren är att berättarperspektivet växlar så att vi också får följa saker och ting ur Ringers perspektiv och hon får en mycket större roll. Det är i och för sig intressant. Tyvärr är intensiteten i berättelsen inte riktigt densamma. En stor överraskning i händelseförloppet kan jag dock lova att kommer på slutet så det kan ju hända att finalen blir hur spännande som helst då det kastas in lite nya kort i leken så visst kan det hända att jag klickar hem trean då den kommer ut på svenska ändå. 

Har ni svårt låta bli att läsa slut trilogier? Det har definitivt jag.

Då man sitter och läser sådär smålama ungdomsromaner blir man lite extra glad över att Svenska kulturfonden tycker att det är värt att understöda det man gör. Det här är ändå en bok som kommer att få en plats i bokhyllan i mitt klassrum och förhoppningsvis hittar den där en läsare som tycker om den.