lördag 15 april 2017

Stora små lögner - det drar ihop sig

Tros att det var olidligt spännande kunde jag till slut inte hålla ögonen öppna igår och således har jag några tiotals sidor kvar ännu. Men jag antar att du Lotta har läst klart, så berätta -  vad tyckte du om slutet och vilken stämning lämnade boken kvar hos dig? 

Jag identifierar mig nog mest med Jane jag också. Jag är för rädd för konflikter och konfrontationer för att kunna bete mig som Madeline. Celeste är på något sätt så sluten och allvarlig att jag inte kan känna igen mig i henne heller. Jo, jag håller absolut med om att karaktärerna blir väldigt levande i boken och man kan verkligen sätta sig in i deras olika situationer.

Jag tänker som du Lotta angående titeln. T.ex. Celestes äktenskap framstår ju som en enda stor lögn, det är bara fasaden som är fin, men själv har hon intalat sig att det bara är en liten obetydlig lögn så hon ljuger också för sig själv. Amabellas lögn var egentligen en struntsak som uppstod i en jobbig situation men den fick enorma konsekvenser.

Miljön är på det sättet betydelsefull att den lilla idylliska småstaden blir en stor kontrast till det hemska som läsaren vet att pågår eller snart kommer att ske. Det finns inga långa utsvävande miljöbeskrivningar i boken utan författaren lyckas bra med att få miljön att växa fram så småningom via karaktärernas liv och deras små iakttagelser.

Nää, nu ska jag slänga mig i soffan med boken och läsa klart. Jag tycker, som det säkert har framkommit, väldigt bra om Stora små lögner. Jag gillar den mer än Öppnas i händelse av min död som kanske lovade mer spänning än vad det sist och slutligen blev.

Det var roligt att blogga tillsammans med dig Lotta under läsningens gång. Jag väntade alltid med spänning på att få se vilka tankar boken väckt hos dig. Vi brukar ju diskutera böcker vi läst på jobb och det är en av många saker med min fantastiska arbetsplats jag saknat under mammaledigheten. Det här ska vi göra på nytt, eller hur?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar