Stora små lögner - inte mycket kvar nu!

Om jag är bra på att lista ut vad som kommer att hända? Skämtar du Daniela? Jag är usel på det! Visst, om det är en författare jag har läst mycket av, t.ex. Läckberg, Mankell eller Guillou, går det ganska bra att gissa vilka vändningar som komma skall men annars är jag nog ett hopplöst fall. Här kan jag ju avslöja Daniela att jag inte alls är säker på att jag fattade Atkinsons Liv efter liv riktigt ut i fingerspetsarna; du är bara så mycket bättre på att fånga upp alla detaljer i din läsning! 

Oj fy vad Perry sticker ut. Jag går nog i bitar om inte det är han som straffas. Det finns ju gränser för vad en person kan få komma undan med, väl!? Jag har faktiskt inte kunnat släppa det där du Daniela skrev om att det är Perry som kan vara pappa till Ziggy - tänk om det är så? Hur långt har du läst nu? Vågar jag skriva att jag blir väldigt glad för Janes nya bekantskap dock. Känns som om kärleken kommer att vinna iallafall!

Språket tycker jag är väldigt rappt och målmedvetet. Det finns knappast något i boken som känns ogenomtänkt eller utsvävande. Det är ju väldigt lättläst och jag tror inte jag har hakat upp mig på ett enda ord eller en enda klumpighet. Ja, den är nog väldigt välskriven helt enkelt. 

Vem identifierar du dig mest med Daniela? Jag tycker nog att jag kanske allra mest av alla är Jane. Jag skulle älska att ha Madeline eller Ed som vän. Bonnie är nog lite för duktig för att orka med och Celestes handlingsförlamning gör mig lite frustrerad. Håller du med om att författaren lyckas jättebra med att få karaktärerna levande? Ingen av dem är helt svartvit och ju mer man läser desto mera förstår man också dem alla. Kanske inte tycker lika, men förstår!

En sak som jag hela tiden tänker på medan jag läser är hur vi, i våra sätt att handskas och tänka, antingen kan göra stora saker väldigt små och göra små saker hur stora som helst. Vi är ju rätt snabba på att ta förhastade beslut och tänka katastrofala tankar - men personer som verkligen är i nöd och utsatta för enorma fasor kanske inte ens upplever att de har det så hemskt. Därav titeln kanske? Eller vad tror du att den syftar på?

Vill du säga nåt om miljön kanske? Hur tycker du att författaren skildrar miljön och hur lyckas hon med det?

Jag bara älskar din fråga om vad jag skulle göra om min man tjänade lika mycket pengar som Celestes man, d.v.s. massor. Jag tror att jag aldrig någonsin skulle klara av att vara ekonomiskt beroende av en man. Bara själva tanken gör mig magsjuk. Hemmamamma, nej. Finns inte på min karta. Så, min man kunde få tjäna hur mycket pengar som helst och jag skulle ändå tänka att jag ska kunna försörja mig själv och ha en egen ekonomi att stå på. Pengarna - om de fanns i överflöd - skulle nästan ge mig nippor. Jag som avskyr materialism och den köphysteri vi lever i ser ingen poäng i att ha mer pengar än man behöver. Och med det sagt vill jag ändå säga att jag stundvis ligger vaken om nätterna och oroar mig för vår ekonomi - så lite mer pengar i handen skulle jag inte tacka nej till. Men bara lite, så sömnen skulle bli bättre.

Jag har bara lite kvar nu så mitt nästa inlägg blir en avslutande summering.