Ibland mår man inte så bra

Therése Lindgren känner du säkert till. Om inte kan man väl kort och gott säga att hon är en av Sveriges kändaste medieprofiler som via sin Youtube-kanal når en massa unga människor. På sin vlogg riktar hon rätt ofta in sig på skönhetsvård, egen vardag och saker hon brinner för. Orsaken till att hon började vlogga var att hon i två omgångar var sjukskriven från sitt jobb som mediesäljare på grund av psykisk ohälsa - och den insikten hon under sina sjukledigheter kom fram till har hon sammanfattat i en bok som hon givit titeln Ibland mår jag inte så bra.

Nej just det. Ibland mår man inte så bra. Ibland mår man riktigt riktigt skit. Och ibland blir den där förbannade nedstämdheten bara på och man behöver fundera på hur i all världen man skall tampas med sig själv och sina monster. Det Therése Lindgren gör med sin bok är att ge psykisk ohälsa ett ansikte. Hur känns en panikattack? Hur kan man försöka gå vidare även om allt bara känns så hopplöst? Kan man definiera sig själv som en lycklig människa med dåliga dagar och inte en olycklig människa med bra dagar? 

Det hon nämligen vill påpeka är att det inte så himla konstigt eller udda eller farligt att ha dåliga dagar. Det har alla. Och på samma sätt som vi behöver ta hand om vårt fysiska välmående så behöver också psyket få sig lärdomar och omvårdnad för att vi skall kunna formas till dem vi är. Eftersom Therése Lindgren är så öppen med sin hälsa blir också boken som ett fönster rakt in i hennes tankar och liv. Och det är kanske det jag tycker är det bästa med boken. 

Om vi alla vore lika ärliga som Therése Lindgren med hur vi mår och hur vi egentligen lever våra liv skulle alla säkerligen också ha lättare att acceptera olika sorters känslor och val i livet.  Och eftersom vi lever i en värld där kameravinkeln alltid utesluter det fula och där först det femtioåttonde försöket till en selfie blir det vi publicerar är en bok som Ibland mår jag inte så bra livsviktig. 

Boken är ingen självhjälpsbok. Den är snarare den där kompisen som bara knackar på ens dörr och dyker upp utan att vara inbjuden. Den kompisen som sen dessutom torkar ens tårar och får en att le fast det sista man vill är just att le. Vännen med stort V som just i den rätta stunden utbrister "This too shall pass" - och finns där för en tills uttrycket blivit sant.

Och det är den vännen många av oss skulle behöva. Det är den här boken många av oss kanske borde läsa.  

Francesca

Än en gång har jag läst en roman för unga som gjort ett enormt intryck på mig. Mitt tonåriga jag hade säkert älskat boken ännu mer och framför allt hade den versionen av Daniela haft ett brinnande behov av att läsa den här boken. 

Francesca handlar om att vara 17 år och börja i en ny skola, en skola som tidigare varit en pojkskola och där jämlikhet stavas tjejtoalett. Francesca handlar om att det gamla kompisgänget börjar i en annan skola och hur det kan bli då man är tvungen att finna sig själv på nytt och hitta nya, egna kompisar. Francesca handlar om att ha en mamma som plötsligt utan förvarning drabbas av akut depression och inte kommer upp ur sängen längre. Francesca handlar om att ta hand om sin familj. Francesca handlar om att bli alldeles galet kär och att märka att kärleken är besvarad men att det är ganska komplicerat. Francesca handlar om ett år då livet blir alldeles för mycket och varje dag blir en kamp mot ångest och sorg. Francesca handlar om att så småningom lära känna sig själv igen och att hitta de mest fantastiska vänner där man minst anar det. Francesca handlar förstås om Francesca. 

Jag har för mig att jag tidigare hyllat författaren Melina Marchetta här på bloggen. Hon är fenomenal. Personerna i den här boken är alla så olika, galna, fantastiska och fina som människor överlag är. Det är något Francesca har gemensamt med Marchettas tidigare romaner Jellicoe Road och Ett folk utan land. Också den här boken handlar om allvarliga saker på ett roligt men ändå inte alls lättsamt sätt. För visst vet vi ju att relationerna till de som vi bryr oss om allra mest både är de roligaste och jobbigaste på samma gång. Ibland kan det dock vara så himla skönt att få det bekräftat att det kan och får vara så.

Kolla pärmbilden på den svenskspråkiga versionen jag har i min hand! Jag gillar! Att hitta sig själv handlar för Francesca mycket om att sluta smälta in, hur bekvämt det än varit.

När rädslan tar över

Googlar man panikattack får man extremt många träffar. En panikattack, eller panikångest, är ett vanligt fenomen som händer många men som dess värre knappast ger en nån tröst att veta. För det kan till och med kännas som om du håller på att dö. Du kan fundera på om du håller på att bli galen eller som om ditt hjärta ger upp. Du kanske börjar hyperventilera och svettas som en tok. Eller så fryser du så mycket att hela din kropp bara darrar. 

Är du dessutom kring femton när du råkar ut för en panikattack för första gången kanske det lämnar så svåra ångestkänslor i din kropp att du kanske tror att du aldrig blir dig själv igen. En del människor kan ha en panikattack en eller några gånger i livet medan andra kan ha jobbigare perioder då de återkommer ofta. Det som alla attacker har gemensamt är att de dyker upp när du känner stress eller av en eller annan orsak är under mycket press. Och det andra som de alla även har gemensamt är att du nog överlever dem, trots allt. 

Maja i boken Tio över ett, av författaren Ann-Helén Laestadius, sover inte på nätterna. Varje natt klockan tio över ett ställer hon nämligen väckarklockan på alarm för att vara vaken när de spränger i gruvan. Maja bor i Kiruna, i norra Sverige. I Kiruna finns världens största underjordiska järnmalmsgruva och där jobbar Majas pappa. Maja oroar sig för att pappa skall dö. Hon funderar mycket på hur hon skall göra för att lära känna Albin, killen hon vill att skall lägga märke till henne. Hon oroar sig också över att bästa vännen Julia skall flytta bort men framför allt så har hon fått för sig att det snart kommer att ske en katastrof - och hon vill absolut inte sova när marken rasar under henne och alla dör. Istället har hon packat en väska med allt nödvändigt och planen är att hon skall hinna väcka sin familj och rädda dem.

Tio över ett är en bok jag hade hoppats att jag hade läst när jag var ung. Jag tror att jag hade varit mera förberedd ifall jag hade läst en så bra bok som den här boken är; förberedd på vad det innebär att ha ångest och förberedd på vad känslor av alla de slag kan leda till. Starka känslor. Och rädslor och oro. 

För Tio över ett är en bok vi alla kan relatera till. Bor du i Pargas dessutom vet du ju precis vad det innebär att det sprängs i gruvan en gång om dagen. Du vet också hur det känns att vara kär och hur du av hela ditt hjärta skulle vilja att en annan besvarar dina känslor. Du vet kanske hur det är att oroa sig inför förändringar. Du vet att kompisrelationer inte alltid är lätta och du vet vad det innebär att vara ung. Lägg till för lite sömn om nätterna och hård stress så förstår du varför det som händer Maja händer. Det kan hända också dig. 

Det hände också mig.