Liten Elias - stor läsglädje!

Elias har omgetts av böcker hela sitt liv. Nu då han äntligen slutat sluka dem bokstavligen, eller åtminstone lite tappat intresset för det, hinner han höra många om dagen. Hans favoritställe att läsa böcker på är nog pottan, men mammas, pappas eller någon av brorsornas famn går också bra.

Alla mina tre barn har gillat Anna-Clara Tidholms böcker och Knacka på! är en av tre barn välläst favorit. Ett säkert kort om du söker bok till en ettåring.

Läsflyt och flytande lässtunder

Trots få uppdateringar av mig på den här bloggen har jag inte alls tappat läslusten, tvärtom har sommaren bjudit på många sköna lässtunder. Det är bara det att Lottas blogginlägg väckt min nyfikenhet på otaliga böcker och därför plockade jag ihop några egna och lånade böcker från bokhyllan som jag bestämde mig för att läsa till näst.

Just nu håller jag på med Jag, En av David Levithan. Som ni ser på bilden har jag hittat en riktigt skön flytande läsplats också. Här passar jag helt fräckt på att göra lite reklam för företaget Crevendis flytande mattor, kolla på kelluvamatto.com om du också vill guppa omkring med din bok. Företaget är grundat av ett glatt gäng tradenomstuderande och de stabila mattorna kan man ha mycket skoj med.

Av de övriga böckerna kan jag verkligen rekommendera den för mig helt nya bekantskapen Annabel Pitchers Tusen och en chans. En suverän ungdomsroman, välskriven och med en stark story som man kommer ihåg länge efteråt. Och John Green tycks kunna bjuda på hur många berättelser som helst, Efter Alaska gjorde mig inte besviken. Bok två i Maze Runner serien var om möjligt ännu mer spännande och ännu groteskare än den första. Men Kraften har jag faktiskt inte läst ännu - jag ville spara det bästa till sist! Ni hittar Lottas utförligare inlägg om dessa böcker här på bloggen.

Svart is

Har du något liv alls? frågade niorna när jag boktipsade dem om Becca Fitzpatricks bok Black Ice. Orsaken till deras omtanke var att jag råkade berätta att Black Ice var en bok jag slukade på en och en halv dag. Och jo - visst kan man ibland också ifrågasätta logiken i att lägga så mycket tid på läsning. Trots att jag älskar böcker, gärna framhåller hur viktigt det är att läsa för sina barn och predikar om vilka positiva effekter läsning har på livet kan det ju gå lite överiksi också! Jag erkänner.

Men Black Ice alltså. Så enkel historia, så amerikansk, så filmatisk, emellanåt så himla onyanserad och verkligen utopisk. Men så otroligt fängslande. Jag skäms nästan att säga det men jag kastades tillbaka till min ungdomstid då jag satt fastklistrad framför TV-rutan och dreglade över Brandon och Dylan i Beverly Hills 90210 och tyckte High School-livet i Beverly Hills måste vara Det Ultimata Livet. Samma känsla alltså. Samma besatthet.

Black Ice handlar om Britt Pfeiffer som skall tillbringa sitt lov uppe i Klippiga bergen tillsammans med sin vän Korbie. De skall vandra i den krävande naturen och har hårdtränat inför det. Men när de närmar sig stugan där de skall bo blir de tvingade att söka skydd från en plötslig snöstorm och hamnar i en ensligt belägen stuga. Där gömmer sig två killar, Mason och Shaun, och det visar sig att de är på flykt undan polisen och tar Britt som gisslan. I utbyte mot sitt liv går Britt med på att leda killarna ner för bergen.

Trots att Britt är fånge kommer hon snart att börja känna sig lite osäker. En av kidnapparna, Mason, beter sig beskyddande och hon börjar ifrågasätta vem han egentligen är. Är han hennes fiende? Eller är det som hon tror - att han egentligen har en helt egen agenda? Dessutom påverkar han henne i den grad att hon börjar känna känslor som hon absolut inte borde göra, inte då och inte där. 

Det är detta läsflyt som jag bara älskar! När man råkar på en bok som passar in just för stunden. Och vet ni - exakt samma känsla har jag nu. Jag läser Jojo Moyes bok Sophies historia. Jestas Amalia vad den är bra! Och för en stund sedan hämtade jag Mats Strandbergs bok Färjan, som jag reserverat på bibban. Och min bokringsbok den här månaden heter Konsten att höra hjärtslag och är skriven av ingen mindre än Jan-Philipp Sendker. Så nej - om mitt läsande innebär att jag inte har något liv så bjuder jag på det. För nu ser jag så innerligt fram emot att få hoppa in i alla dessa världar som ligger och väntar på mitt nattduksbord. So long - vi ses i mitt nästa liv.