Någonting spännande och lite hemlighetsfullt på gång

Maj månad kom och gick. Tänk att en månad kan vara så paradoxal: det är min favoritmånad av alla och det är så underbart med allt det gröna. Världen vaknar igen och man känner ett hopp och en glädje i hela kroppen. Men maj betyder också enormt mycket på jobbet. Nämn ordet maj för en lärare och du kan se arbetsmängden, otillräckligheten och tröttheten avspeglas i kroppshållningen och blicken. Det är absurt hur många timmar jobb man på nåt sätt lyckas klämma in per dygn och månad. 

Men det var ju inte det jag skulle skriva om. Jag har inte hunnit recensera så många böcker i maj - men otroligt mycket av det jag har haft för mig har en direkt koppling till läsundervisningen och läsning överlag. Och det är så sjuuukt spännande att jag allra helst bara skulle vilja ösa ur mig alltsammans här och nu. Men lite får jag väl hålla er i spänning ännu.

I måndags var jag i Hangö för sista gången. Nu kan jag titulera mig läsinspiratör och det är rätt så kul faktiskt. Under ett år har jag kört av och an till Hangö och fått ta del av väldigt inspirerande föreläsare av olika slag och om jag var frälst redan innan jag började kurshelheten är jag hundra gånger mer frälst just nu. Och det bästa av allt är att Pargas stad och Svenska kulturfonden har gett mig och en arbetsgrupp möjligheten att jobba vidare med mina och våra visioner. Jag har ett helt supergäng med taggade och proffsiga personer med mig och det vi jobbar med kommer att ta Svenskfinland med storm. Det finns inget motsvarande ute på marknaden och det är så himla nervkittlande att se vad allt vårt arbete skall resultera i. Stay tuned...

Hej hej! Så här ser en läsningsinspiratör ut.

Sommarlov alltså - vad är det? Visst kan man fundera varför i all världen man väljer att jobba under sin semester. Eller varför man åtar sig att sätta igång med ett projekt som med säkerhet kommer att bidra till mer jobb för samma lön. Det är en hjärtesak, svarar jag. Jag har hittat det jag brinner för och det må komma vilka motgångar och uppförsbackar som helst: framåt ska vi. Nåt annat finns inte på kartan.

Läsmässigt har jag själv haft en ganska dålig tid bakom mig. Jag började med Jan Guillous Ordets makt och vanmakt, läste ca hundra sidor men gav sedan upp. Det var för mycket inside-grejer för att jag skulle orka fortsätta. Synd där, tycker jag. Guillou är ju en av mina favoritförfattare och det brukar inte gå såhär. Sedan läste jag Linda Olssons I skymningen sjunger koltrasten. Den var vacker men så långsam att jag hade svårt att koncentera mig på den med min majhjärna och med den redan omnämnda majpulsen på högvarv. Och så råkade jag på John Ajvide Lindqvists vampyrrysare Låt den rätte komma in - och det blev bara plattfall. Fy sjutton vilken bok. Stundvis var den så rå och grym att jag mådde illa. Vampyrerna var kanske de mest mänskliga i boken och det säger allt. Jag tror jag tappade tron på mänskligheten där en stund; och jag vet faktiskt inte ens varför jag inte lade också den boken åt sidan. 

Nåväl. Nu lade jag in några reserveringar på bibban och har redan hämtat tre ungdomsböcker därifrån. Det blir nog en bra boksommar iallafall. Och så tycker jag Danielas semesterläsningstips är så himla bra så där kan säkerligen också du få till det med en toppenbok i sommar! Tack Daniela för dem!

Inte i min smak

Det finns något otroligt sött i uttrycket "inte i min smak". Det är mina barn som har lärt mig det och det skall sägas vid matbordet när man bjuder på något de inte tycker om. "Mamma, jag har smakat men linssoppan är inte i min smak" - typ. Jag tackar stort den fina dagispersonalen för att de har lärt barnen att uttrycka sig så sakligt och vackert och dessutom analysera sina smaklökar. Det är nästan så att man låter dem lämna linssoppan oäten när de basunerar ut sin syn på saken, men bara nästan!

Ni kommer ihåg min förväntan inför att få läsa Färjan. Mats Strandberg är ju en av författarna bakom succén med Engelsforstrilogin - en fantasy för ungdomar som rätt nyligen resulterade i en film. Cirkeln, den första boken i Engelsforstrilogin är jättespännande och därför var också mina förväntningar på Färjan så stora. Men jag visste för lite om den och nu kan jag bara, tråkigt nog, konstatera att den helt enkelt inte "var i min smak".

Boken utspelar sig på en Sverigebåt mellan Stockholm och Åbo. Intrigen berättas ur många (lite för många) personers perspektiv. Med ombord finns en vampyr som suktar efter blod. Nå, vampyren gör det vampyrer skall - det vill säga biter en människa som i sin tur omvandlas till en vampyr. Sen går det som det går. På ett fartyg kan ingen fly och många människor går intet ont anande omkring, äter stående bord, festar på nattklubben, handlar i tax freen och sitter och fingrerar på telefonen medan barnen simmar omkring i det bacillrika bollhavet. En efter en blir biten och några enstaka personer i personalen känner ett ansvar att försöka rädda de som återstår att bli räddade.

Ni märker - min entusiasm är på rätt så låg nivå. När jag upptäckte att det var en vampyrbok - och inte en deckare som jag hade trott - sjönk min läslust i botten. Jag hade lust att skratta högt åt vampyrförvandlingarna och jag tyckte detta var något av ett riktigt bottennapp i bokväg. Jag saknade en huvudperson. Istället blev alla tjugo (?) berättarröster bara råddiga och man vågade ju inte ens fästa sig vid någon specifik eftersom de bara dog, en efter en. Dessutom saknade jag en höjdpunkt eller en vändning av något slag. Strandberg lyckades väldigt bra med att idiotförklara alla i personalen och få vem som helst att avboka en kommande kryssning. Usch - det där med kryssningar har aldrig varit min grej ändå och bara tanken på att för skojs skull åka över med en Sverigebåt är väldigt långt ifrån min verklighet. Det finns ett undantag dock - och det är Viking Grace tillsammans med goda vänner i spa-avdelningen och med en god drink i handen. Men sen: raka vägen till hytten och nattinatti. 

Ja, tänk er röda heltäckningsmattor, tango, supande föräldrar med barn i hytten, avdankat vin i automater, intorkad sperma på madrasser, spyor i hörnen och karaoke. Lägg till några vampyrer och rör om. Låter det lockande? Läs Färjan i såfall! 

Om inte, låt bli!