tisdag 4 augusti 2015

Isländska insikter

Jag tänkte inte ge mig riktigt ännu utan kastar er tillbaka en vecka till Island och Nordspråks sommarkurs. I våras råkade jag surfa in på Nordspråks hemsidor och upptäckte till min stora förtjusning att årets sommarkurs skulle gå av stapeln på Island. Eftersom jag har världens bästa ämneskollega som ofta nappar på alla mina krejsiga idéer började vi - Daniela och jag alltså - frenetiskt skriva stipendieansökningar och anmälde oss till kursen. Temat för årets sommarkurs var alltså läslust och kreativt skrivande.

Jag kan inte tala för Daniela, men själv blev jag totalt förälskad i Island. Naturen där är bara så otroligt spännande, nästan magisk - och med alla gejsrar, varma källor, vulkaner och glaciärer blir den samtidigt så farlig. För mig blev naturupplevelsen något andäktigt, som en påminnelse om hur små vi människor egentligen är, hur kort tid vi egentligen har på jorden och hur lite vi egentligen har att säga till om. Det måste upplevas på plats och ställe: inga ord eller bilder kan göra verkligheten rättvisa!

Här står Daniela och njuter av utsikten
För att summera vår resa kort tillbringade vi två dagar i Reykjavik och tre dagar på västra Island i en liten by som heter Stykkisholmúr. Vi träffade modersmålslärare från hela Norden, åkte runt och upplevde Island, simmade i varma källor och simhallar, åt gott varje dag, och deltog i workshops och föreläsningar av både riktigt inspirerande och mindre inspirerande personer. Det är speciellt två föreläsningar som påverkade mig och som gav mig en hel del insikter.

Den första var en spontan liten talstund av en av Islands främsta nulevande författare: Jón Kalman Stefánsson. Det hela var nästan för bra för att vara sant: stunden, platsen, budskapet och euforin. Vi hade nämligen just besökt den stora isländska författaren Halldor Laxness hem som idag är ett museum då Steinunn, en av kursens ansvarspersoner, meddelar att hon lyckats övertala Jón Kalman att komma till museet för att träffa oss. Han bodde inte långt därifrån. Så, vi fick sätta oss i Laxness stora soffa på museet och lyssna på Kalman som berättade om sitt författarskap och om läsandets betydelse. Och han var så duktig. Han kom med det ena viktiga påståendet efter det andra. Han talade bl.a. mycket om Finland och det politiska läget här och hans övertygelse är att Sannfinländarnas politik egentligen handlar om rädsla. Världen har blivit så internationell och multikulturell att en del människor inte klarar av det utan behöver minska på sin värld för att finna trygghet och lugn. OCH - det i sin tur handlar om att dessa människor inte fått uppleva tillräckligt många berättelser - böcker - för att förstå olika människor och olika människors perspektiv för att därtill förstå att andra tänkesätt och annorlundahet inte är ett hot utan en möjlighet. Hans svar på vad vi skall göra: läsa, läsa och läsa ännu mer!

Halldor Laxness hem

och samma författares bil som prydde ingången till museet
Den andra föreläsningen som jag skarpt gillade hölls av Johan Unenge. Honom känner ni garanterat via Bert, Eva & Adam, och Alla barnen-böckerna. Han var också Sveriges första läsambassadör och åker runt i skolor för att uppmuntra barn och unga att läsa. Han frågade oss föräldrar (lärare) om vi vill att våra barn skall ha ett ordförråd på 7000 ord eller på 17000 ord i första klass. Han frågade också om vi tycker det är okej att var femte kille som går ut grundskolan inte kan förstå en vanlig dagstidningstext. Eller om vi tycker att en sänkning från 78% till 36% på tio år gällande föräldrar som läser en godnattsaga för sina barn låter rimligt.


Nej - det tyckte vi inte! Han har själv gjort mycket för att ändra på det dystra läget; fått tränare i olika idrottsgrenar att pausa med böcker, spritt idéer om läsprojekt runtom i Sverige, påverkat biblioteken så att det skall locka besökare och försökt nå barn och unga i skolor och inspirera dem till läsning via tecknandet och serierna. Troligtvis kommer Sverige att gå in för att kalla höstlovet för läslov inom kort - och också det är han inblandad i. Jag går nu här och hoppas på att Johan Unenge skall få besöka Pargas på hösten och inspirera oss lärare ännu mer - för Pargas stad är så bra på detta och har för tredje året i rad läsning som läsårstema! Hurra för oss!

Tre moddalärare och en jäkligt bra föreläsare!
Ni kan tänka er att vi var trötta dagen efter att vi kommit hem från resan. Trötta - men så glada, sporrade, fulla av liv och redo att ta itu med ett nytt läsår och nya läsutmaningar - både på jobbet och privat!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar