fredag 28 augusti 2015

Matteuseffekten - de rika blir rikare och de fattiga fattigare?

Nu har jag läst det senaste inom språkforskningen på två olika håll denna vecka - i tidningen Läraren och ute på nätet - och kan inte låta bli att delge er den och kanske fundera lite vidare på forskningsresultatet. Det handlar alltså om Duff, Tomblin och Catts longitudinella datastudie från en större grupp av barn med och utan lässvårigheter (2015) och vilken betydelse stark avkodning har för god läsförmåga och skolframgång.

De har alltså frågat sig om, det redan år 1968 myntade begreppet, Matteuseffekten (Robert K. Merton) kan ses i barns läsutveckling. Är det så att de starkare och snabbare unga läsarna utvecklas mer och når mer framgång medan de svagaste läsarna halkar efter pga att de kanske inte får lika mycket utrymme i klassrumssituationerna, kommer in i en ond cirkel och därmed undviker att läsa? I tidningen Läraren citerar Katarina von Numers-Ekman, den finlandssvenska läsambassadören, Dylan Wiliam (Koden till bättre lärande på ur.se) som i sin tur kritiserar lärarna för att alltid välja dem i klassen vars händer flyger snabbast upp i luften.

Det svider att höra detta. Kan det vara så att den svaga läsaren aldrig ens får en chans att bryta det tråkiga mönstret och att när man en gång blivit en svag läsare alltid kommer att vara det? Jag tycker själv den finländska skolan är bra på att se till de svaga och hjälpa dem som behöver hjälp. Det sägs ju vara en av orsakerna till de goda resultaten i PISA och det är snarare de riktigt duktiga eleverna som kanske inte får den utmaningen de skulle behöva. Men ändå - läsning kräver övning, övning och övning. Det tar 5000 timmar av lästräning för att bli en god läsare och om man redan från början känner ett motstånd kan jag förstå att en svag läsare kanske aldrig kommer över tröskeln och ser nöjet i det hela.

Huh. Alla barn borde ha en mommo eller en faffa som älskar att läsa högt och smittar sin bokglädje på sina barnbarn. Alla barn borde ha överfull bokhylla med egna och lånade böcker. Alla barn borde få möjligheten att känna glädjen i att kunna läsa en bok helt själv och råka hitta en som just i stunden är den riktigt rätta. Och alla barn borde ha en förälder eller en lärare som lyckas plocka fram just Den boken.

Det är kanske fast i så lite. Oj, jag hoppas av hela mitt hjärta att jag lyckats och kommer att lyckas många gånger ännu med att plocka fram just Den boken för eleven som kanske aldrig läst en hel bok, kanske aldrig fått känna läsframgång eller glädje, tröst, nyfikenhet eller spänning i berättelsens värld!

Det är utmanande!  

Ett lästränande barn och en lillebror


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar