En långsam framgång

Har ni redan läst Stoner? Storyn bakom hur boken nu blivit en bästsäljare, trots att den skrevs av John Williams i USA redan år 1965, är minst sagt lite tragisk men samtidigt häftig. Williams berättelse om universitetslektorn Stoner gavs ut i några tusen exemplar, gillades nog men glömdes sedan bort. Många böcker ges ut varje år men väldigt få av dem blir ju klassikerstämplade och så omtyckta att de går i historien för att de lämnat efter sig ett betydande spår. Nå, det verkade inte heller gå vägen för Stoner; den blev en bok bland så många andra. År 1994 avled författaren John Williams och väldigt få kände till hans namn i läskretsar runtom i världen. Men nu - tjugo år senare - har boken plötsligt blivit aktuell. Så aktuell att den säljs i flera upplagor och har toppat bästsäljarlistor i flera länder. The New York Times lär till och med ha kallat den för "den perfekta romanen".

Tänk att först efter sin död bli ihågkommen och prisad för något man gjort. Lite tragiskt, visst?! Man får väl bara hoppas att författaren sitter där nånstans uppe på en molnkant och svänger med benen, blickar ner över livet och får sig ett gott skratt. Ja, så är det väl nog.

Om berättelsen om bokens framgång är vacker i sig är nog boken också det. Den är så enkel, så långsam, så träffande, så beundransvärd. William Stoner, huvudpersonen, växer upp i en jordbrukarfamilj och skall börja läsa lantbruk vid universitetet. Men han råkar hitta den sjuttiotredje sonetten av ingen mindre än Shakespeare och så plötsligt är han fast. Besatt av språket, besatt av känslan och besatt av litteraturen. Så, istället för jordbruk blir det litteraturvetenskap och så småningom undervisning.

Han gifter sig men äktenskapet blir olyckligt. Han får en dotter men henne når han aldrig riktigt. Han får vänner men en del överger honom. Han kämpar och han lever och hela tiden finns kärleken till det skrivna ordet där. Texterna, böckerna, dikterna, ordet - de överger honom aldrig. Det är svårt att sammanfatta boken på något annat sätt än så.

Men det är en bok som varje person som inte kan leva utan böcker skall läsa. Eller som Philip Teir, som skrivit förordet till den svenska översättningen skrev: "Litteratur handlar om att få syn på människor, att förstå någonting som man via sina egna erfarenheter inte kan förstå".