Jag har fotat alla böcker jag läst i år och lagt upp på instagram under #danielasläsdagbok2015. Det blev 42 böcker och den första boken var Maze Runner, i dödens labyrint och den sista Hundra omistliga ting av Lucy Dillon. Däremellan blev det en hel del ungdomsromaner, många dystopier och mycket fantasy. Bara tre inhemska författare kom jag mig för att läsa i år; Maria Turtschaninoff, Kaj Korkea-aho och Salla Simukka. Jag har inte läst en hel novellsamling och knappt någon poesi alls. Här finns utrymme för lite breddning till nästa år alltså. Det har dock varit ett mycket fint läsår. Jag har slukat några trilogier för ungdomar och unga vuxna, som Legend och Rör mig inte! Till årets absoluta höjdpunkter hör nog Steglitsan av Donna Tartt och Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie.
Vad minns du bäst från ditt bokår 2015, Lotta? Vad ska du absolut läsa nästa år?
Årets sista bok blev som sagt Hundra omistliga ting av Lucy Dillon. Boken handlar om 30-åriga Gina som precis brutit upp med sin man och är mitt uppe i skilsmässan. Hon har flyttat från deras fantastiska renoverade hus till en liten lägenhet och bestämmer sig för att i den stora utrensningen av saker behålla endast 100 ting som verkligen berättar vem hon är. I bagaget har Gina också en ungdomskärlek hon aldrig riktigt kunnat släppa p.g.a. omständigheterna under vilka den romansen fick ett abrupt slut och bröstcancerbehandlingar som tagit så hårt på henne att hon inte känner sig som samma person som innan cancern. Hennes bästa vän Naomi spelar en stor roll i boken men via henne kommer också ångesten över att alla andra i hennes ålder bildar familj och får barn medan hon måste starta om från noll. Förstås dyker också möjligheter till ny kärlek upp i boken men alla trevliga och snygga män är som bekant redan gifta. Något oväntat spelar också en övergiven hund en viss roll i boken.
Jag tyckte verkligen om den här boken. Den hade allt jag förväntar mig av en feel good bok. Huvudpersoner som man kan känna igen sig i och som är lätta att tycka om, ett trevligt språk som målar upp fantastiska vyer med människor som känns riktiga och levande och inte för mycket klichéer. Jag fick både le åt situationerna i boken och fälla en eller annan frustrationstår över att livet kan vara så grymt. Det här var en sådan bok som jag levde mig så mycket in i att det kändes tomt då den tog slut, alltid ett bra tecken då det gäller böcker eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar