Det är upp till dig och mig

I en by där det aldrig händer något, någonstans i ett obestämt land, lever Amanda ett vanligt tonårsliv. Hon går i skola, umgås med de andra jämnåriga i byn, plockar blåbär med sina föräldrar för att dryga ut kassan och uppdaterar sin blogg med hundvideon och nybakade bullar. Det kunde vara Sverige, men kanske inte ändå. I Amandas grannland pågår krig mellan grozner och tereker och folk flyr för sitt liv därifrån, kommer över vattnet och också i Amandas by finns en flyktingförläggning där grannpojken Petters pappa jobbar.

Titti Knutsson har skrivit smart då hon i Flyktingen valt att förlägga handlingen till en plats som är lätt att känna igen sig i, men som ändå inte är någon verklig plats. För det spelar faktiskt ingen roll vem som flyr, om majoriteten är de ljushåriga eller mörkhåriga, det kunde lika bra vara du eller jag ändå. På samma sätt som det i boken blir upp till Amanda om hon ska hjälpa Timur, flyktingen hon hittar i familjens jaktstuga, eller ange honom är det upp till dig och mig om vi vill leva i en värld med frihet för alla.

Amanda är smart och har hjärtat på det rätta stället. Naturligtvis väljer hon att hjälpa Timur och i det ögonblicket tar händelserna verkligen fart. Boken är spännande, en riktig blandvändare som jag läste på två kvällar. Amanda och Timur flyr undan polisen och ganska snart måste Amanda inse att hon inte klarar av att lura myndigheterna på egen hand, hon måste kunna be om och ta emot hjälp. Fast då det kommer till kritan räcker det kanske inte med att lura myndigheterna, folket och makthavarna måste övertygas och då får Amanda se hur stor makt bloggen och det skrivna ordet kan ha. Gripande är det också då Amandas och Timurs vänskap växer fram och man får även en liten glimt av de hemskheter Timur har med sig i sitt bagage.

Boken är lättläst och definitivt läsvärd. Det här är en bok som alla unga i vårt land borde få läsa om ni frågar mig. Vissa saker kunde ha problematiserats mera, jag hade gärna lärt känna huvudpersonerna bättre, vilket det snabba tempot inte riktigt tillåter, men här är det ju upp till oss vuxna att fortsätta diskussionen - något Lotta och jag ser fram emot att göra nästa läsår med de ungdomar vi har privilegiet att diskutera med.