fredag 23 september 2016

Granne med spökhuset

För några veckor sedan var jag ju i Hangö två dagar för att delta i en kurs i läsningsinspiration. Då höll jag på att läsa Alex Haridis bok Huset mittemot. Men vet du vad; den var lite för spännande så jag vågade inte ta med den och läsa klart den där. Krejsigt, visst!? 

I varje stad och varje by finns det alltid historier som berättas från mun till mun och generation till generation. Oftast kryddas berättelserna mer och mer för varje år som går och till sist vet man inte ens vad som kunde vara sant. Det är också det som intrigen i boken Huset mittemot kretsar kring. Där är alla invånare besatta av historien om 13-årige Jonathan Andersson som tjugo år tidigare gick hem från skolan, åt sig mätt och därefter hängde sig på vinden. Men för en kille förblir inte historien om Jonathan bara en historia. Joel, 13 år, bor nämligen granne med ödehuset och får för sig att ta reda på vad som egentligen hände eftersom han skall skriva en uppsats om det. 

Det värsta - och bästa - med boken är att man inte vet om det är en rysare eller inte. Haridi bygger upp sin berättelse så att läsaren sitter som på nålar och man har faktiskt ingen aning om vilken roll det övernaturliga kommer att spela senare i boken. Boken är ett praktexempel på att en historia inte behöver innehålla våld, blod och död för att bli läskig utan det räcker med att bygga upp storyn på ett finurligt sätt. Joel själv är intressant. Joels syster med sin anorexi är också intressant. Så, förutom att intrigen är spännande kan man inte ens låta bli att också engagera sig i de karaktärer som Haridi gestaltar.

Vad skulle du göra om du bodde granne med ett mystiskt och övergivet hus? Skulle du våga gå in? Och om du visste att det i huset har bott en pojke i din egen ålder som bragts om livet under mystiska omständigheter? Det är så otäckt och så nervkittlande. Testa. Om du vågar.   


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar