Skolskjutning, vågar man ens ta upp temat? Hur skulle man ens kunna förstå sig på något så ont? Varför får inte den unga personen hjälp och hur kommer det sig att samhället och vi vuxna inte ser hur dåligt en ung person mår innan det är för sent?
Malin Persson Giolito gav i år ut boken Störst av allt. Den handlar om en gymnasieskola i Djursholm där Maja, Sebastian, Samir, Amanda, Dennis och många fler går. Och det är där det hemska sker. En skolskjutning äger rum och tragedin är ett faktum när en lärare och flera av huvudkaraktären Majas klasskompisar blir dödade. Så småningom blir man som läsare införstådd med att det är Majas pojkvän Sebastian som tillsammans med Maja har hållit i vapnen. Boken chockstartar med en likgiltig Maja som berättar vad som har hänt. "Luften är grå och suddig av krutrök. Alla är skjutna utom jag. Jag har inte så mycket som ett blåmärke.".
Sedan tar en rättegångsthriller vid. Maja är åtalad för massakern och rättegången pågår i ca nio månader. Under den tiden får vi följa med händelsen ur Majas perspektiv och ju längre in i boken man kommer desto tydligare blir det att skuldfrågan inte är så tydlig som den från början verkade vara. Maja ter sig först som en mycket avskyvärd person men ju mer man läser desto mer börjar man förstå henne och också tycka om den person hon är. Man skulle ju kanske tro att bokens tema skolskjutning blir det enda som allt fokuserar kring men så är det inte - även om det hela tiden finns där i bakgrunden som ett stort svart monster. Boken handlar om så mycket annat också: samhällsklasser, fördomar, tonårsliv, depression, kärlek, föräldraskap och mycket mycket mer.
Störst av allt har blivit en enorm succé och rosas av litteraturkritiker runtom i Sverige. Jag förstår kritikerna. Boken är väldigt väldigt svår att lägga åt sidan och jag hade riktigt svårt att låta bli att bläddra fram i boken för att få veta hur den slutar. För man har faktiskt ingen aning om hur det kommer att gå. Ända in i det sista finns spänningen kvar - och Störst av allt är just en sådan bok som lämnar ett enormt tomrum efter sig när den sista sidan tar slut. Fem stjärnor av fem, liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar