Jag vet inte med er men när jag läste Danielas inlägg om boken Att inte vilja se blev jag så sjuttons lässugen på Guillou. Han är också en av mina favoritförfattare eftersom han har ett så bra och gripande språk och intrigerna i böckerna är så genomtänkta och lärorika. Precis som Daniela älskar jag då fakta blandas med fiktion! Om ni inte ännu har upptäckt Guillous bokserie är det hög tid för det!
På mitt bord ligger just nu tre lästa böcker: alla skrivna för olika målgrupper. En sak har de gemensamt och det är relationer. Böckerna är Dash och Lilys utmaningsbok av Rachel Cohn och David Levithan (ungdomar) , Kodnamn Verity av Elizabeth Wein (unga vuxna) och Livet efter dig av Jojo Moyes (vuxna).
Dash och Lily är två bokälskande ungdomar i New York som träffas på ett högst ovanligt sätt. Genom en anteckningsbok i bokhandeln Strand (dit vill jag någon gång!) lär de känna varandra och så småningom träffas de och blir förälskade. En ganska typisk kärlekshistoria men med ett nytt grepp. Intressant är det att veta att författarna skrev sina kapitel på olika håll och byggde således upp boken på ett så autentiskt sätt som möjligt. Jag tror en tjej som är läsvan, snabbtänkt (som gillar tankeutmaningar) och har ett äkta tycke för böcker kan gilla skarpt. Boken känns mera tjejig dock trots att en av huvudkaraktärerna är en pojke. Jag hade en elev som läste den i våras och hon gav boken högt betyg!
för ungdomar |
för unga vuxna |
Och sist men inte minst - min månadsbok i läscirkeln vi har på jobbet: Livet efter dig. Jag hade trott att det var en feel good-roman men det var det ju inte. Den handlar om relationen mellan Lou och Will som kommer från olika samhällsklasser och aldrig skulle ha träffats om inte Will råkat ut för en olycka och blivit totalförlamad från bröstet ner. Lou blir hans "sällskapsdam" och skall få honom att hitta livsglädjen igen. Båda förändras, båda utvecklas och båda blir förälskade - i varandra. Boken får en att skratta, gråta och tänka till. Den är inte så djup som temat kunde ge upphov till och skall jag kritisera nåt tycker jag allt händer lite för fort för att bli trovärdigt. Men boken är absolut läsvärd och det finns en orsak till att den blivit så populär i England och fått enormt bra kritik. I en diskussion kring eutanasi ger boken riktigt bra argument för båda "sidorna".
för vuxna |
Nu skall jag läsa Minkriket. Hög mysfaktor - oj vad jag har väntat på den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar