Det händer tydligen

Det som jag ständigt är på jakt efter är korta lättlästa bra ungdomsböcker. Det är ingen konst i världen att få läsande ungdomar att bli inspirerade att läsa ytterligare en bok - oberoende genre. Men att lyckas få lässvaga elever att verkligen läsa och slukas upp av historier är ett evigt dilemma för en moddalärare; det kan gå hela högstadietiden åt till att medla, samtala, sporra och försöka pricka in rätt bok och ändå behöver man inte lyckas. För en del elever kanske koncentrationsförmågan säger stopp, eller läs- och skrivsvårigheterna är en naturlig förklaring till att man inte vill (eller kan) läsa men det finns de där eleverna som har alla förutsättningar att klara av att läsa en bok men bara inte har fått tag i den där rätta storyn; den som skulle göra att de väljer att läsa vidare och där boken blir som en fortsättning på det egna livet. Och då är det en lite tunnare och lättläst bok som är svaret. Inte en tegelsten, inte en bok för unga vuxna, inte en bok med för svårt språk - utan en bok som känns överkomlig och blir en inkörsport till att man till och med vill läsa lite mer.

Och det är här jag upplever att min roll som lärare är så otroligt viktig. Jag behöver känna till ungdomslitteratur. Jag måste kunna rekommendera böcker till en massa olika individer som alla har olika villkor, olika intressen och olika önskemål om ämne. Och det är ju också därför vi med Daniela i grund och botten bloggar; för att själva plöja igenom en hel del ungdomslitteratur men också för att komma ihåg vad vi läst för att klara av att guida våra elever rätt. Men det här är ett arbete vi aldrig kommer att bli klara med och inte heller ett arbete som nödvändigtvis alltid leder oss rätt. Mitt mål kommer ändå ständigt att vara att försöka göra mitt bästa och hoppas på att få läsovana elever att fatta tycke för en bok - och är det jag som har rekommenderat just den boken får jag klappa mig på axeln och highfiva första bästa person jag träffar. Den känslan, den känslan!

Nattbuss 198 av Niklas Krog är just en sådan bok som jag tänkte att kunde vara en fängslande lättläst, lite spännande action-bok för en läsovan elev i årskurs 8. Allt det sade pärmbilden åt mig.

Jag kan inte direkt säga att boken blev ett bottennapp för kanske den ändå någongång kommer att dyka upp i mitt tankeflöde och kännas rätt när jag är på jakt efter en bok åt någon. Men den övertygade inte direkt. Och det händer tydligen att jag blir besviken på en ungdomsbok och känner att den nog inte är en bok att rekommendera. Nattbuss 198 handlar om den rikssvenska tonåringen Johan som en morgon vaknar upp i sin säng med ett stort kliande sår på halsen. Han börjar så småningom minnas allt mer och mer och det visar sig att han under natten varit med i den nattbuss som det talas om i alla nyhetssändningar; den som kraschade, brann och blev en dödsfälla för fem personer.

Boken för oss också över till Finland och några mystiska händelser i de ödsliga skogarna i öster. Där utreder man mordet på några jägare och det visar sig att det är frågan om något konstigt - och mycket ovanligt - som på ett aggressivt sätt har rivit jägarna i små bitar. Det är inte något en annan människa skulle klara av, och inte heller något ett djur skulle göra. Så vad är det är och på vilket sätt har det att göra med nattbussen och Johans kliande sår?

Det som jag inte gillar med boken är att Johan som karaktär blir så platt, så intetsägande och han övertygar inte mig som läsare. Det känns också som om boken saknar känsla - det blir rent av lite ointressant. Genremässigt är det frågan om en rysare, eller skräckroman, och jo; det blir nog lite kusligt mot slutet. Den har alla förutsättningar att bli en bra historia men någonstans har jag lust att hoppa av, och den känslan vill inte ge med sig. Tyvärr.