Svar till Lotta

Då Lotta recenserade sin majbok i bokcirkeln i det här inlägget ställde hon följande frågor som hon tänkte att jag skulle hålla i tankarna då det blev min tur att läsa Vi av David Nicholls:

Frågorna, Daniela:

- Hur ser du på äktenskapets betydelse? Vad är viktigt för dig i ditt förhållande?

- Vad skall man göra för att få kärleken att hålla? Vad gör eller gjorde Connie och Douglas för fel eftersom deras äktenskap tydligen håller på att rinna ut i sanden?

- Vilken stad, av alla de städer Connie och Douglas besöker, lockar dig allra mest? Varför?

Också för mig kom läsandet av boken igång ganska trögt kan jag säga, men ganska snabbt blev jag ändå fångad i Nicholls underbara berättarstil och så småningom även engagerad i karaktärerna och deras livsöden.

Jag tror på inga sätt att ett äktenskap är ett större bevis på att man älskar varandra än t.ex. ett samboskap, det är inte äktenskapet i sig som gör en trygg i ett förhållande. Av tradition, juridiska och ekonomiska skäl har det dock varit självklart för mig att gifta mig. Men äktenskapet är ett sätt att befästa det team vi är, samhörighet är ett nyckelord i vårt förhållande. Den gemensamma vardagen är jätteviktig för mig, att vi får dela den vi två, vi fyra (snart fem) som är vår familj. Det låter kanske tråkigt, men livet är ganska sällan romantisk eller rosaskimrande så tillit, tröst, gemenskap och glädje i vardagen räcker för det mesta bra. De senaste åren har jag också allt oftare visionerat framtiden så som Douglas drömmer om den i boken, att få se den andra åldras, få gemensamma barnbarn m.m., det skulle vara ett privilegium.

Kommunikation är åtminstone ett svar på den andra frågan. Både vad man kommunicerar och hur man kommunicerar spelar roll. Connie och Douglas gör väl alla de klassiska misstagen i det fallet och efter många år är förhållandet fyllt av allt det som borde ha sagts men inte sades. Det gäller ju också Douglas förhållande till sin son, alla relationer lider om det inte går att tala om saker. Just nu håller jag på att läsa en bok där tiden har en central roll och tid är också viktigt. Tid att kommunicera, tid att vara ensam, att vara två och att vara hela familjen.

Jag tror att Venedig lockar mig mest faktiskt. Jag har rest till Venedig via en massa olika romankaraktärer och staden fascinerar mig. Jag lyckas aldrig fånga en tillfredsställande bild av staden i mitt huvud och vill uppleva den själv. I boken upplever Douglas och Connie inte staden tillsammans, men där träffar Douglas en dansk kvinna och han är åtminstone tillfälligt ganska lycklig så staden beskrivs ju också utifrån en lycklig mans ögon. Tillsammans går de bl.a. till Accademia och genom hela boken önskade jag att jag kunde få se en del av den konst som beksrivs med egna ögon.

Puh, jag klarade av frågorna hoppas jag. I Stockholm inhandlade jag förra veckan tre historiska romaner så sånt är på kommande i mina följande inlägg.