Så att jag blir mörkrädd mitt på dagen

Länge har den stått där i min hylla, Stalker av Lars Kepler, som jag fick i födelsedagspresent förra året. Det är ju omöjligt att inte gilla Joona Linna, polisen med rötter i Finland, som är den sympatiska hjälten i Keplers kriminalromanserie, så jag såg fram emot att återuppta bekantskapen med honom. Däremot hade jag inte räknat med att också få träffa Erik Maria Bark från den allra första boken i serien, Hypnotisören. Då hade jag lite svårt med den karaktären och även i denna bok har jag lite svårt att få grepp om honom men jag irriterar mig åtminstone inte på honom längre.

Boken börjar med en definition av ordet stalker och redan då vet jag att detta inte är en bok att läsa de kvällar man är ensam hemma. Liksom i de andra böckerna i serien är det riktigt brutalt, men det är också fartfyllt och välskrivet från första sidan till sista. Jag faller i de gropar man ska och blir totalt överraskad då stalkern avslöjas. 

Jag läser väldigt få deckare (eller kriminalromaner om det nu är värt att göra någon skillnad på begreppen, där tycks åsikterna gå isär men t.ex. här kan man läsa ett inlägg i den diskussionen) men jag hoppas nog lite på att det skulle komma fler böcker om Joona Linna. Fast så ser det kanske inte ut för författarparet bakom pseudonymen Kepler ger nu på hösten ut boken Playground som inte har något med den förra romansviten att göra.

Jag måste ännu avsluta med att berätta hur otroligt imponerad jag är av hur Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril arbetar fram böckerna tillsammans. Här kan man läsa en intervju med dem.