På riktigt. För inte länge sedan alls gjorde YLE ett inslag i TV-programmet Efter nio om just blod. Men då fick inte mensblod nämnas. Det var för fult, ansåg man. Matilda Gyllenberg, som är en av dem som planerar innehållet i Efter nio röt till och här hittar ni hennes åsikt i frågan. Hon är trött på att alltid behöva förklara sig när hon ligger däckad i mensvärk, skakar av smärta och spyr och tycker vi borde kunna prata mer öppet om allt som har med mens att göra. Absolut! Oh my - låt revolutionen börja!
Och hur skall man börja? Jo, genom att läsa Liv Strömqvists seriebok Kunskapens frukt.
Strömqvists lärorika och framför allt roliga seriealbum innehåller så gott som allt du behöver veta om det kvinnliga könsorganet. Hon tar avstamp i de gamla grekerna och landar idag. På dryga 140 sidor lättlästa seriestrippar däremellan hinner hon förklara varför det blivit så tabu, visa på en massa orättvisor, upplysa läsaren om felaktiga föreställningar och bara sådär på ett skarpt och befriande sätt tala om det som blivit så pinsamt trots att det är allt annat än det.
Det här seriealbumet blir mitt bidrag till nästa års läscirkel. Och vad gäller revolutionen; nåja - åtminstone kan jag börja lite lätt med att låta bli att på jobbet gömma undan bindan påväg från väskan till toaletten. Och så tycker jag faktiskt att en liten nätt mensbrosch inte vore helt fel. Tänk vad bra det kunde vara. Istället för att bara gömma undan faktumet vore det öppet och fint med ett litet smycke som signalerar att det är fritt fram att tala mens med mig, bjuda ut en burana, ge en extra kram, fråga om det behövs lite choklad eller bara stanna upp en liten stund och jämföra dagens smärta på en skala mellan noll och tio.
Men mer troligt är att jag fortsätter som förr. Tyvärr. Tragiskt. Ni vet; hjärntvättad av samhällets normer och ideal - det är jag det. I ett nötskal.
Eller så inte - du skrev ju faktiskt det här blogginlägget!
SvaraRaderaNågorlunda mogna män kan om de talar om det kvinnliga könet neutralt utan hi hi och ho ho utan något annat, då säger många helt kort 'musen'. Och den benämningen bär ingen värdering alls, inte heller någon sexuell laddning. 'Musen' kan användas i erotiska sammanhang men det är oftast inte bara herrar närvarande utan i ett erotiskt spel. Var och en sitt goda efter önskemål ocfh process över tid. Men ämnet är stort och hur herrar som hatar kvinnor men ändå stånkar på som hetero använder de begreppen vet jag inte, men vi som gillar 'kladdnallar' (de kommer i orginal med hår bara om nån undrar. Det är pubisavfallssjuka som spridit sig från snorungar i strandkanten ända in i det äkta fläskandet på 50e årert-Huuu)Men vi som gärna froterar oss med musamentinionen tror att det är vi som är de många och vi vill inte ingå i nåt taskigt förtryck.Svårt först att fatta begreppet,'Könsmaktordning' men väl den klikkade i tanken och dety egna baranaminnet så brrr...You ladys got a raw deal, and vad jag säger i frågan så är det bättre jag tiger för det här ÄR allvarligt..Jag är bara människa och klarar inga hatkrig med finniga dumsnutar hemma i pojkrummen, fortfarande ihop med mamma Shh...och med Alldeles för mycket free porn...Och micen de presenterar är i grisigaste laget och om jag hade en pöjk så skulle jag tvinga mig på han i surfandet och instruerar hur generad han blir inför sina flikkkompisar och hjälpa honom igång med larv som hur bjuda ut en dejt etc Vill inte se min son eller dotters rum bli till Severe BDSM eLLER brr sCAT (GOOGLA) Nu pladdrar jag iväg, hu så omanligt av mig, var är min yxsamling jej shal kompensejt BangBangBang-puss (Någorlunda mogna män vet om museriet alltså, de andra? de nada)
SvaraRadera