tisdag 12 juli 2016

Magnifikt

Ni var många som reagerade när jag nämnde att jag läser Giganternas fall av Ken Follett; och ni var alla av den åsikten att boken och bokserien är fantastisk på många olika sätt. Jag kan inte annat än hålla med.



Follett var för mig en helt ny bekantskap och Giganternas fall gav han ut 2010 och det är den första delen av tre i en serie han kallar Århundradettrilogin. Den skildrar fem olika familjer - från USA, Tyskland, Ryssland, England och Wales - och de är alla representanter från olika miljöer och samhällsklasser. Det de har gemensamt är att de lever under en orolig tid i vår del av världen då första världskriget och ryska revolutionen bryter ut. Till en början är det svårt att hänga med i vem som är vem men rätt så snabbt vävs man in i intrigerna och alla personporträtt är verkligen fascinerande och det är svårt att inte krypa in under skinnet på karaktärerna. Det säger PANG och man blir man besatt av att vilja läsa mer och veta hur det kommer att gå för dem allihop.

Giganternas fall är en historisk roman som blandar fakta med fiktion. Follett har gjort ett häpnadsväckande arbete med den historiska autenciteten och får de fiktiva rollerna att synkronisera med verkliga personer på ett fenomenalt sätt. Vi möter t.ex. Winston Churchill och Woodrow Wilson. Historiker kanske kan ifrågasätta de världshistoriska aspekterna men för en nolla som mig - iallafall nolla när det kommer till historia - är all form av repetition av viktiga historiska händelser enormt bra. Och när det kommer till kritan: vem bryr sig om allt stämmer? Inte jag iallafall. Några historiska felananalyser står inte i vägen för en häftig läsupplevelse och det var exakt det som boken blev för mig. 

Allra bäst tyckte jag om att läsa om de smarta kvinnorna Ethel Williams, tjänsteflicka på Earl Fitzherberts (den nionde rikaste mannen i Storbritannien) gods Ty Gwyn och Lady Maud Fitzherbert, Earlens syster. De är båda representanter för en ny modern kvinna och är skrämmande liberala i en tidsålder då det inte lämpar sig alls att ha åsikter som deras. Så småningom kommer de två att föra en kamp för kvinnlig rösträtt. Jag gillade faktiskt också att följa med hur det gick för Lev Pesjkov, en rysse, tjuv och bråkmakare som mördar en man, lämnar en kvinna som väntar hans barn och far iväg med brodern Grigorijs pass till vad han hoppas är Amerika där han skall finna lyckan. 

På åttahundraåttiofem tättryckta sidor hinner det hända en hel del. Men aldrig - aldrig - känns boken för lång eller på något sätt uttråkande. Ni som har gillat Jan Guillous Brobyggar-serie kommer att älska Århundradettrilogin eller vice versa. Och Ken Follett; ja han verkar vara en av världens mest sålda författare. Så för mig var det nog på tiden att stifta bekantskap med hans böcker. Fortsättningen på Giganternas fall heter Världens vinter. Den ligger här hemma på bordet tillsammans med den sista delen Evighetens rand.

Bilden lånad från Pinterest: https://fi.pinterest.com/pin/457185799645177048/
            

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar