Ja, lite synd om Lauri är det nog. Jag tror att Jonas har gett upp med att köpa böcker åt mig. Jag har faktiskt tänkt lite samma mål som Lotta - år 2016 vill jag också skratta och krama mer! Jag vill också bli bättre på att sluta älta saker jag ändå inte kan påverka, bli bättre på att gilla läget helt enkelt. Jag måste grubbla mindre och sluta vara med och såsa i allt få saker och ting att gå i den riktning jag har valt. Ibland kanske slumpen eller livet borde få välja lite också. (Eller min man.) Det var kanske därför boken Hundra omistliga ting som jag bloggade om senast tilltalade mig så mycket. En av poängerna där är att huvudpersonen inser att hon lever livet nu och som den människa hon är just nu. Det är bara att se till att njuta av de människor som omger en i livet, njuta av livets goda och komma ihåg att älska och skratta. Klyschigt, jag vet, men viktigt för mig för tillfället.
För att fortsätta på temat himla bra ungdomsromaner så har tjejerna i en av mina klasser tipsat mig om att läsa boken Flyga högt av Katarina von Bredow. Tack för tipset!
Boken handlar om Vendela som går i 9C. Skolan har precis börjat efter sommarlovet och en vecka in i terminen börjar en ny tjej, Silja, i klassen. Silja struntar helt i de oskrivna regler vad gäller grupperingar och rangordning som råder i klassen, vilket förstås leder till konflikter. Vendela fascineras av Siljas mod eller dumdristighet, hon vet inte riktigt vilket och det att Silja erbjuder henne en fartfylld och lite farligare vardag. Det här funkar dock inte alls ihop med dem kvartett Vendela tidigare ingått i, för under åttan var det alltid Vendela och Tove som hängde med killarna Nils och Loke. Men nu går Tove och Loke och blir något mer än bara vänner och egentligen är ju Vendela ganska förtjust i Nils men det blir bara pinsamt och jobbigt då hon blir allt osäkrare på att Nils verkligen är förtjust i henne.
Ja, alla som någon gång varit ung eller gått i skola känner ju igen sig här. Författaren lyckas bra med att belysa grupperingarna och de olika rollerna i en klass på ett uppriktigt sätt som också ger läsaren en hel del ångest över att det faktiskt måste vara sådär jobbigt att vara ung. Vendela tampas också med sig själv - snäll, vågad, vem är hon egentligen och vem vill hon vara? Lögner, alkohol, föräldrar, vänner, fester - är väl ganska icke unika inslag i ungdomsromaner men Vendelas vilja att välja rätt och göra rätt är uppriktig sådär som ungdomars är men det kan ju bli fel ändå.
Jag förstår att eleverna gillar boken, det gör jag också och nu ska jag njuta av att läsa ut den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar