Imorse klockan 04.10 landade vi i Helsingfors. Urk - det tycks bara vara nordbor som står ut med att flyga den okristliga tiden hem från Kreta för det var Oslo, Uleåborg, Stockholm och Köpenhamn som stod som avgångar. Spännande nog hade Lauri och jag funderat på hur barnen skulle orka men just nu - i skrivande stund - härjar de på där uppe i övre våningen med ett energiförråd som aldrig tycks sina. Lauri och jag då? Ja, ge oss en dyna och det tar fem korta sekunder för oss att slockna. Men det var det värt: en skön vecka i värmen tillsammans var precis det som behövdes för oss fyra. Nu skall jag tillbaka på jobb några dagar men sedan stundar sommarlovet. Hoppas värmen återvänder hit till oss i Finland också.
Det blev en bra läsvecka också. Jag hade med mig tre böcker men lyckades läsa fyra. Daniela har skrivit om tre av dem: Livbåten av Charlotte Rogan, Den femte vågen av Rick Yancey och Ett folk utan land av Melina Marchetta. Jag tyckte jättebra om alla tre böcker - de var väldigt olika och kompletterade varandra mycket bra som strandläsning. Den fjärde boken var ingen mindre än Liza Marklunds sista thriller i succéserien om Annika Bengtzon: Järnblod. Den var ju lite av en måste-läsa-bok eftersom den ju avslutar ett arbete som tagit Liza Marklund 18 år att jobba fram. Jag har läst alla böcker om Annika Bengtzon. I något skede tröttnade jag lite eftersom jag tycker att de alltid tänjer lite för mycket på gränserna för vad som har känts realistiskt. Och då måste jag ju också försvara Marklund - hennes ambition har aldrig varit att skriva enbart realistiskt utan att bygga upp en spänning och underhållning: och med det lyckas hon varje gång!
Barnen hade med sig varsin bok som de aktivt läste i. Dessutom hade vi länge länge sparat på Sören Olssons och Anders Jakobssons Sune i Grekland. Varje kväll läste jag två kapitel men vi hann inte bli riktigt klara: och idag när vi packade upp våra grejer fanns inte boken någonstans. Neeej! Vi vet faktiskt inte alls vad som har hänt och var vi har glömt boken, men antagligen på hotellrummet. Så kära ni; åker ni till Kreta och Agia Marina och bor hotell Theo kan ni hålla utkik efter vår Sune. För han bestämde sig tydligen för att bli kvar i Grekland han. Ironiskt nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar