Ja, vad är det med Jojo Moyes? undrade Lotta för ett tag sedan. Det undrade jag också då jag läste Arvet efter dig, men faktiskt i mer besvikna tongångar. Hittills har allt jag läst av Moyes varit bättre än bra och jag minns att Livet efter dig hörde till mina absolut bästa läsupplevelser förra året.
Förväntningarna var förstås höga då jag tog mig an fortsättningen, men det tog länge innan jag kom in i boken. Jag orkade inte riktigt intressera mig för Lous liv efter Will på allvar. Det var lite som om Moyes skrivit en bok efter samma mall som sina andra böcker, men utan att egentligen ha någonting att säga. Boken innehåller många referenser till den föregående boken, men ändå lyckas Moyes inte riktigt återuppväcka den känslan som fanns mellan Lou och Will i förra boken. Lou är inte hela lika ironisk, smart och kul som förut.
Däremot gillar jag tonårstjejen som dyker upp och spelar en central roll i boken och i Lous liv och visst är det lite intressant att få läsa om hur alla andra karaktärer klarat sig och hur deras liv blivit, men jag tycker faktiskt att Livet efter dig hade klarat sig bra utan en uppföljare. Okej, Moyes är ändå Moyes så visst kan jag väl kalla boken för läsvärd trots allt, några skratt bjöd den nog på mot slutet också.
Vidare ser mina sportlovsplaner ut som så att jag ska blogga om en norsk ungdomsbok jag läste då jag låg däckad i feber här i veckan. Annorlunda, lättläst och sjukt spännande så håll utkik efter inlägget om du behöver boktips åt en tonåring. Nästa bok jag ska läsa i väntan på att resten av familjen ska tillfriskna så att vi kan dra i väg och testa våra nya slalomskidor är min månadsbok i bokcirkeln: Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar