fredag 5 februari 2016

Svart is

Har du något liv alls? frågade niorna när jag boktipsade dem om Becca Fitzpatricks bok Black Ice. Orsaken till deras omtanke var att jag råkade berätta att Black Ice var en bok jag slukade på en och en halv dag. Och jo - visst kan man ibland också ifrågasätta logiken i att lägga så mycket tid på läsning. Trots att jag älskar böcker, gärna framhåller hur viktigt det är att läsa för sina barn och predikar om vilka positiva effekter läsning har på livet kan det ju gå lite överiksi också! Jag erkänner.

Men Black Ice alltså. Så enkel historia, så amerikansk, så filmatisk, emellanåt så himla onyanserad och verkligen utopisk. Men otroligt fängslande. Jag skäms nästan att säga det men jag kastades tillbaka till min ungdomstid då jag satt fastklistrad framför TV-rutan och dreglade över Brandon och Dylan i Beverly Hills 90210 och tyckte High School-livet i Beverly Hills måste vara Det Ultimata Livet. Samma känsla alltså. Samma besatthet.



Black Ice handlar om Britt Pfeiffer som skall tillbringa sitt lov uppe i Klippiga bergen tillsammans med sin vän Korbie. De skall vandra i den krävande naturen och har hårdtränat inför det. Men när de närmar sig stugan där de skall bo blir de tvingade att söka skydd från en plötslig snöstorm och hamnar i en ensligt belägen stuga. Där gömmer sig två killar, Mason och Shaun, och det visar sig att de är på flykt undan polisen och tar Britt som gisslan. I utbyte mot sitt liv går Britt med på att leda killarna ner för bergen.

Trots att Britt är fånge kommer hon snart att börja känna sig lite osäker. En av kidnapparna, Mason, beter sig beskyddande och hon börjar ifrågasätta vem han egentligen är. Är han hennes fiende? Eller är det som hon tror - att han egentligen har en helt egen agenda? Dessutom påverkar han henne i den grad att hon börjar känna känslor som hon absolut inte borde göra, inte då och inte där. 

Det är detta läsflyt som jag bara älskar! När man råkar på en bok som passar in just för stunden. Och vet ni - exakt samma känsla har jag nu. Jag läser Jojo Moyes bok Sophies historia. Jestas Amalia vad den är bra! Och för en stund sedan hämtade jag Mats Strandbergs bok Färjan, som jag reserverat på bibban. Och min bokringsbok den här månaden heter Konsten att höra hjärtslag och är skriven av ingen mindre än Jan-Philipp Sendker. Så nej - om mitt läsande innebär att jag inte har något liv så bjuder jag på det. För nu ser jag så innerligt fram emot att få hoppa in i alla dessa världar som ligger och väntar på mitt nattduksbord. So long - vi ses i mitt nästa liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar