Spökstaden

Det nya året inleddes visst med en liten lässvacka för min del, men Lotta har ju som tur sett till att bloggen hållits vid liv!

Jag var lite skeptisk faktiskt då jag tog upp Spökstaden av Ransom Riggs. Jag hade inte räknat med att det skulle komma en uppföljare till Miss Perigrines hem för besynnerliga barn och jag var kanske lite irriterad över att det gjorde det. Dels var det väl det här med att allt bra tvunget måste komma i form av trilogier nuförtiden, dels tyckte jag faktiskt att Miss Perigrines hem för besynnerliga barn klarade sig alldeles utmärkt på egna ben och att en uppföljare inte skulle tillföra något nytt.

På den punkten hade jag åtminstone fel. Det var riktigt spännande att få veta mer om hela den besynnerliga världen som huvudpersonen Jacob drogs in i efter sin farfars död i den första boken. Där finns nog ännu mycket kvar för karaktärerna att utforska (tur är väl det, för vändningen i bokens slut tyder starkt på att det blir en tredje bok). Spökstaden tar vid där den första slutar, på flykt från ön som första boken utspelade sig på, i en tidsloop som pågår under andra världskriget. De spännande händelserna avlöser varandra i passligt tempo och boken är aldrig direkt tråkig, men inte nuddar den heller vid skräcken på samma sätt som den första boken. Däremot ger boken fantastiska och förstås fasansfulla inblickar i livet i London mitt under andra världskriget.

Jacob och Emma kommer närmare varandra (ibland lite för nära om ni frågar mig!) och blir ledarpar för den lilla grupp av besynnerliga barn som ska försöka ta sig till London för att rädda sin ymbryn, alltså Miss Perigrine. Tomgastarna, som är de mest vidriga monster ni kan tänka er, är dem hack i häl och lurar i varje vrå. Som tur ansluts också nya begåvningar till gruppen under resans gång.

Även den här boken innehåller absurda och underbara fotografier och man kan inte låta bli att undra om det ändå finns lite besynnerlighet kvar här i världen? Jag hoppas det!