Det tycks vara så att jag har en liten förkärlek för lite klichéartade amerikanska kärlekshistorier i thrillerform. Hmm. Jag vill inte ens tänka på vad det berättar om mig. Men det är väl den nakna sanningen. Efter att ha vuxit upp med amerikanska TV-serier är det väl det priset man får betala.
Du kommer kanske i håg min recension av Black Ice. När jag så stod framför ungdomshyllan i bibban igen en gång föll mina ögon på Becca Fitzpatrick. Jag. Kunde. Inte. Låta. Bli. Haha, är man lättroad så är man. Den här gången heter boken Ljug för mig och handlar om Estella Goodwinn som tvingas lämna Philadelphia och sitt liv bakom sig och går med i ett vittnesskyddsprogram eftersom hon är ett nyckelvittne i en uppmärksam mordrättegång. Hon kommer till Nebraska och får det nya namnet Stella Gordon. Tanken är att hon skall bo tillsammans med en pensionerad polis, Carmina, i tre månader.
Stella hatar Nebraska. Hon hatar att hon måste lämna sitt liv bakom sig och hon hatar att behöva skiljas från pojkvännen Reed. Hon är rädd, arg och tycker att hennes liv är förstört. Men så träffar hon Chet. Han är snygg och charmig och mot sin vilja blir hon ändå förtjust. Men hur kommer hon att kunna lära känna en ny person utan att avslöja vem hon själv är? Skall allt byggas på en lögn? Skall hon klara av att inte försäga sig och komma ihåg alla nya detaljer om sitt påhittade liv?
På samma sätt som med Black Ice fastnade jag igen. Jag gillar det där smårappa sättet att skriva; och även om jag är fullt medveten om det stereotypiska i "tonårstjej är arg, tvingas lämna pojkvän, men träffar ny och lär sig vem hon egentligen är"- temat så fungerar det. För det är ju frågan om rätt så allmänmänskliga teman som förändring, identitet, relationer. Och Becca Fitzpatrick är mycket bra i sina beskrivningar och har ett driv som lockar en att läsa vidare.
Det blev sträckläsning. (Igen.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar