onsdag 24 juni 2015

Får jag faktiskt läsa den här?

Jag lade just ifrån mig den sista delen av Veronica Roths dystopiska science fiction-trilogi (Divergent, Insurgent och) Allegiant. Jag borde ha läst den för länge sedan men det finns så många böcker som ska läsas så den här har av någon anledning blivit liggandes på bordet.

När jag i höstas introducerade del ett, Divergent, för mina åttor var det en tjej som frågade mig om hon faktiskt skall få läsa den boken. "I skolan?! På riktigt!?". Sedan fortsatte hon med att säga att jag nog är den bästa moddaläraren av alla. Hon hade sett filmen och älskade den. Samma sak har hänt mig en gång förut och det gällde boken Förr eller senare exploderar jag (John Green). Vi har båda två som klassuppsättningar och läser dem med våra åttor. Och, Daniela och jag konstaterar det gång på gång, vilka jättebra ungdomsböcker som både inbjuder till läsning och debatt!

Tris och Four

Divergent-serien handlar då om staden Chicago vars invånare är indelade i fem olika falanger; de tappra, de osjälviska, de ärliga, de lärda och de fridfulla. Dessutom finns det de falanglösa. 16-åriga Beatrice (Tris) skall, liksom alla andra i samma ålder, välja sin falang efter att ha växt upp med sin familj som osjälvisk. Hon väljer de tappra och genomgår en personlig utveckling och kamp - dels den att hon sviker den egna familjen och den att hon upptäcker nya sidor hos sig själv. Så småningom blir det klart att hon är divergent, d.v.s. en person som besitter styrkor och egenskaper från alla falanger. Men de divergenta skall utplånas eftersom de sägs vara farliga för samhället och då hjälper hennes instruktör och tränare, Four (Tobias Eaton), henne eftersom han också är divergent och har insyn i det uppror som knackar på dörren till staden.

Insurgent och Allegiant är fortsättningarna och idag vet jag då vad som händer staden, karaktärerna och den förälskelse som uppstår mellan Tris och Four. Boken slutar inte som man kanske skulle tro att den gör och tack och lov hade Daniela, som läste boken för länge sedan, förvarnat mig. Men, som Nina - min kollega och vän - just sa (när jag ondgjorde mig över slutet): "jag har förträngt slutet och skapat ett eget i mitt huvud". Så kan man också göra!

I samband med bokläsningen i skolan debatterar vi samhällsklasser, självkännedom, ett samhälle indelat i olika falanger/fraktioner, våld i samtida filmer och böcker (spel), rädslor och vilka personlighetsdrag som vi anser vara de viktigaste ur samhällets syn. Och boken och filmen ger faktiskt ett väldigt bra underlag för dessa diskussioner. Det är klart att det finns en hel del att ifrågasätta (våld, avsaknad av äldre personer och barn, trovärdighet o.s.v.) men jag är jätteglad över att det skrivs såhär bra böcker för ungdomar! De är riktiga bladvändare som fångar massor av läsare - och igen en gång får jag konstatera att jag gärna läser ungdomslitteratur. Det spelar ingen roll om man här är 15 eller 34, det är lika spännande ändå!

Hela trilogin



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar