I bokväg inleddes mitt sommarlov med Fifteen Love av Peter Barlach. Jag är lite kluven till denna bok, men det är helt okej för en trettioårig tvåbarnsmamma lär inte direkt höra till bokens målgrupp.
Boken är en typisk ungdomsroman men bättre. Dessutom är det här ingen tjejig bok. Och bra ungdomsromaner med hög igenkänningsfaktor för killar finns det aldrig för många av. Fifteen love är sista delen i en trilogi (men går bra att läsa fristående, det gjorde jag) och i första boken dör huvudpersonens mamma. Nu är John femton år och sorgen är hela tiden närvarande på ett trovärdigt sätt. Det är nog det jag gillar mest med den här boken, att den är så trovärdig. Den behandlar kärlek, jobbig vänskap, hobbyn man håller på att tröttna på och en tonåring som är arg på livet så smidigt, fint och ibland med glimten i ögat, att t.o.m. den trettioåriga tvåbarnsmamman som normalt får lätt panik av allt för angstiga ungdomsromaner gärna läser denna och även kommer att rekommendera den till sina elever.
Men den vuxna läsaren undrar förstås var alla vuxna i boken är. Och jag vet att det hör till barn- och ungdomslitteraturen att de vuxna hållar sig undan, men ändå? Man kan faktiskt inte skolka från typ 50 timmar på en termin utan att någon i skolan nämnvärt reagerar. Och Johns pappa framställs ju som både förstående och omtänksam. Nu skulle väl en sådan pappa märka om ungen upprepade gånger kom hem full på vardagar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar