söndag 14 juni 2015

En gammal vän

Då jag slår upp bok nummer fyra i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet är jag hemma. Snabbt resumerar Guillou det mest centrala från de föregående böckerna och jag minns precis var jag tvingades lämna huvudpersonen Lauritz Lauritzen och hans bröder Oscar och Sverre förra sommaren. 

I korthet handlar böckerna om Europa under 1900-talet och läsaren får följa med livet i ett föränderligt, grymt och blodigt Europa utgående från familjen Lauritzens liv. De tre bröderna och deras familjer upplever under böckerna på skilda håll och tillsammans olika bitar av historien och på så sätt synliggörs 1900-talet ur många synvinklar såväl politiska som kulturella. I den fjärde boken Att inte vilja se befinner vi oss mitt under andra världskriget och Lauritz har hunnit bli över 60 år. Familjen har växt och också splittrats. 

Jag har verkligen en stor förkärlek för historiska romaner och Guillou är ju en av genrens stora mästare. Så här har jag aldrig läst om andra världskriget förr! Aldrig har det varit så nära och väckt så många tankar. Guillous raka och enkla sätt att berätta och variationen i karaktärernas språk gör att jag lever i historien. Ordet cancer lär vara att föredra framom den skrämmande kräftan. (Jag hatar ordet cancer!) Lauritz tror att Tyskland ska vinna kriget, hans bror Oscar tror att de förlorar. (Vi vet ju hur det gick.) 97 % av familjens tillgångar finns i fastigheter i Tyskland. Fastigheterna i Berlin kan det nog vara bra att försöka sälja men vad skulle nu kunna hända med fastigheterna i kärnan av Dresden. De lär nog hålla sitt värde efter kriget. (Det här slutar aldrig bra!) Och vännen Bertolt Brecht lånar Oscars replik "Först kommer käket, sen moralen" i en av sina pjäser. En replik som får en ny betydelse då ransoneringskorten är vardag och svartabörshanden öppen för alla med pengar. Vilken känd författare är den okände fadern till dottern Johannes barn? Kan det vara Vilhelm Moberg? Rid i natt! är årets julklapp och precis som Johanne är Moberg kritisk till Sveriges eftergifter till Tyskland.

Ja, ni förstår. Jag älskar då fakta blandas med fiktiva personers liv och då jag får vara med och uppleva en bit historia genom dessa personer. Det finns många orsaker att sticka huvudet i sanden ("Vilken groteskt orimlig tanke hade det inte varit att beskylla Tyskland och tyskar för systematiska utrotningskampanjer av oönskade människor.") och från titeln kan man också dra många paralleller till vår egen tid. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om Att inte vilja se och om hela bokserien men jag slutar här så att jag får läsa klart de sista kapitlen och sedan trösta mig med att den femte boken kommer ut senare i år! 

För hela upplevelsen rekommenderar jag nog att man börjar med Brobyggarna. Den är storslagen!



4 kommentarer:

  1. Först vill jag tacka för en fin blogg! Fint med läsinpiration och roligt då man får vara med och dela på läsupplevelser.

    Jag har också läst Gullous serie "Det stora århundradet" och bara älskade den! Har googlat allt om Bergensbanan, Saltsjöbaden och allt annat. Min absoluta favoritgenre är historiska romaner med fiktiva personer men faktabaserade historiska skeenden som bakgrund. En annan favorit genom tiderna är Vilhelm Mobergs Utvandrar-serie. Har du eller Lotta förslag på andra historiska romaner av det här slaget?

    SvaraRadera
  2. Kul med en kommentar! Lars Sund, Kjell Westö och Khaled Hosseini har du säkert hittat redan, för att inte tala om Chimamanda Ngotzi Adichie - de blandar fiktion med fakta! Sen kan jag också tipsa om den norska författarinnan Anne B Ragde som skrivit en bokserie med början i Berlinerpopplarna. Bra böcker! Daniela - kommer du på fler böcker inom denna genre?

    /Lotta

    SvaraRadera
  3. Aj jo, Boktjuven av Markus Zusak. Har du inte läst den ännu så ska du!

    SvaraRadera
  4. Jo, Boktjuven var också den första bok jag kom att tänka på. Du har säkert läst Guillous tempelriddarböcker också. En annan svensk författare inom genren som jag uppskattar är Elisabet Nemert. En bok som jag har i bokhyllan men ännu inte läst är Sara Lövestams Tillbaka till henne. Den ska jag läsa snart och skriva om om inte Lotta hinner före :)

    SvaraRadera